Hur mycket fusk
När frågan ställs till företrädare för Försäkringskassan om det förekommer fusk med de svenska bidragssystemen och hur omfattande fusket är svaret ständigt detsamma: Vi vet inte.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
SVT:s Uppdrag granskning sände i tisdags kväll det första av fyra program som granskar det svenska bidragsfusket. Den som fortfarande lever i villfarelsen att det inte förekommer fusk lär efter dessa program få ett brutalt uppvaknande. För att bevara tilliten till de offentliga trygghetssystemen och viljan att solidariskt via skatten finansiera dessa är det dock viktigt att debatten om missbruk av bidrag kommer i gång. Att blunda för problemen är att förvärra dem.
Blunda var dock vad de flesta politiker gjorde inför förra valet. I maj 2002 bröt Alf Svensson tystnaden och sade i klartext att han trodde att det förekom fusk och, som det brukar kallas, "överutnyttjande" av bland annat sjukförsäkringen. För detta egentligen självklara uttalande fick han utstå en storm av anklagelser. Dåvarande socialförsäkringsminister Ingela Thalén (s) beskrev Alf Svensson som cynisk och okunnig.
Försäkringskassan betalar årligen ut 400 miljarder kronor i olika bidrag, alltifrån bostadsbidrag till underhållsstöd. Antalet kontrollanter i hela landet som ser till att systemen inte missbrukas är så få som 50 stycken. Den som vill testa att tänja på det tilllåtnas gräns kan alltså räkna med att risken för upptäckt är i det närmaste obefintlig.
I Sverige finns det en bred politisk uppslutning bakom uppfattningen att trygghetssystemen, som a-kassan och sjukförsäkringen, ska vara generöst utformade och täcka inkomstbortfall. Den som drabbas av sjukdom ska inte finna sig stå på bar backe.
Alla som värnar denna tanke måste också inse att denna typ av generositet kommer att locka många - inte alla, men många - att ta del av bidragskakan utan att egentligen vara berättigad till bidrag.
Som Uppdrag gransknings reportage visade är det både människor födda i Sverige och födda utomlands som fuskar och fusket förekommer i alla samhällsklasser.
Det finns också många varianter av fusk. Det handlar om allt ifrån olika former av "överutnyttjande", dvs att någon får sjuklön trots att han eller hon egentligen inte är oförmögen att arbeta, till grov kriminalitet där människor medvetet försöker lura till sig så mycket pengar som möjligt.
Enda sättet att bevara generositeten i trygghetssystemen är att också kontrollera att pengarna bara går till dem som verkligen har rätt till dem. Detta kräver en kontrollapparat av en helt annan dimension än den vi har i Sverige i dag. Samtidigt reser detta frågan om vilka intrång i den personliga integriteten vi är beredda att acceptera. Avvägningen mellan dessa aspekter är inte lätt, men att som nu helt blunda för problemet är ingen lösning.
Om fusket breder ut sig och förtroendet för systemen därmed raseras är det inte bara statsbudgeten som drabbas utan tilliten till samhällets institutioner.
Problemen har som sagt varit kända länge. Regeringen, i form av arbetslivsminister Hans Karlsson, meddelar nu att den "håller på att jobba med" frågan.
Men fortfarande är det så att ingen egentligen vet hur omfattande problemen är. Misstanken infinner sig att regeringen kanske helst vill slippa veta.