Skatteflykt är ett globalt problem. Den bärande idén bakom företagsverksamhet är att maximera intäkterna och minimera kostnaderna. Genom att tillämpa olika strategier söker multinationella bolag minska skatteutbetalningarna i de länder de är verksamma – och som en effekt lämna ifrån sig så lite som möjligt till statskassan.
I detta spel är skiljelinjen mellan laglig skatteplanering och olaglig skatteflykt långt ifrån självklar. Klart är däremot att företagens ovilja att betala skatt slår hårdast mot de fattiga länder som behöver skatteintäkterna allra mest.
I Swedwatch rapport Tax Transparency, Where do Corporations with Operations in Developing Countries Pay Taxes? (juni 2013) sammanställs siffror om skattebortfallets betydelse, från flertalet undersökningar.
Medan skatteintäkterna i medeltal står för cirka 35 procent av BNP i de rikaste länderna, är motsvarande siffra för fattiga länder 13 procent. En beräkning gjord av revisionsföretaget PwC uppskattar att utvecklingsländerna endast lyckas få in 40 procent av sina möjliga skatteintäkter.
En annan rapport, som den ideella organisationen Concord släppte förra veckan, fokuserar på EU:s ansvar i skatteflyktsfrågan. Där beräknas att EU-företags skatteduckande kostar fattiga länder åtminstone 100 miljarder dollar årligen. Betydligt mer än det totala bistånd som utbetalas.
Hård kritik riktas även mot EU, bland annat för att inte leva upp till Lissabonfördragets artikel om att utreda vilka effekter olika beslut får för utvecklingsländerna, samt för att utbytet med utvecklingsländerna – gällande skatteinformation – är för svagt.
Sammantaget utkristalliserar sig en tydlig bild av fattiga länder – med svagare regelverk och samhällsinstitutioner – som de verkligt stora förlorarna i jakten på lägre skatter. Men hur går det då till när företag – trots omfattande verksamhet i fattiga länder – undviker att skatta? Sätten och strategierna är många, men ofta rör det sig om något av följande.
- Låga transfereringspriser. Ett företag med produktion i ett fattigt land, säljer sina produkter till ett annat bolag inom samma koncern – strategiskt nog placerat i ett lågskatteland. Priset sätts onaturligt lågt. När produkterna säljs vidare blir resultatet att största delen av vinsten hamnar hos företagets bolag i lågskattelandet, medan den beskattningsbara vinsten i det fattiga landet i princip uteblir.
- Skatteavdrag. Även om företagsbeskattningen officiellt kan vara hög i exempelvis många afrikanska stater, görs ofta avdrag för att locka utländska investerare. Swedwatch nämner Zambia, där den 35 procentiga företagsbeskattningen kan reduceras till endast 5,1 procent, på grund av generösa avdrag.
- Anställningsavtal i annat land. Ett företag kan välja att låta anställningsavtalen tecknas i ett lågskatteland. Därmed uteblir inkomstskatten i det land där verksamheten utförs.
Det är, som sagt, i allt detta inte lätt att glasklart avgöra var gränsen mellan skatteplanering och skatteflykt går. Men det går inte att prata om skatter utan att beröra moraliska frågor: Ska man endast ta hänsyn till vad som juridiskt låter sig göras – genom tolkning av lagparagrafer och sökande efter kryphål – eller ska man även ta hänsyn till vad intentionen med lagstiftningen varit? De flesta skulle nog se det som rimligt att skatter betalas där verksamheten äger rum – även om lagstiftningen läcker som ett såll – eftersom det är det landets resurser, infrastruktur och humankapital som nyttjas i produktionen.
Men för globala företag på kostnadsjakt är det ingen självklarhet. I Swedwatch rapport framgår exempelvis att H&M:s internationella anställda i Bangladesh har arbetsavtal via ett Hong Kong-registrerat bolag.
Som en av de viktigaste faktorerna i den globala fattigdomsbekämpningen bör frågan om skatteflykt tas på största allvar.
Tydliga regelverk kring transfereringspriser behövs, och EU måste fortsätta driva på för öppenhet och transparens, på så väl företags- som statlig nivå. I bolagens årsredovisningar bör tydligt framgå vilka intäkter som har genererats var. Slutligen bör mulitlaterala avtal om automatiskt utbyte av skatteinformation – mellan EU och utvecklingsländer – träffas.