Hur skall det sluta?
LEDARE. I går uppvaktades knappt månadsgamle Gabriel Sjöström från Storvreta för att han blev Upplands 300 000:e invånare. Men hans hemkommun Uppsala har stora problem med ekonomin.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Läget i Stadshuset förefaller lätt kaotiskt. Först tvingades kommunledningen till det ovanliga och nesliga beslutet att riva upp nästa års budget som togs redan i maj. När så den reviderade budgeten skulle behandlas i måndags visade det sig att ingen tänkt på att de så kallade Wärnerssonpengarna skulle frysa inne om de föreslagna personalnedskärningarna i skolan genomfördes varför det reviderade förslaget bordlades till 15 december. Och nu visar det sig att läget alltså är ännu värre än man hittills trott. Var skall det sluta?
Kommunledningen med finanskommunalrådet Lena Hartwig (s) i spetsen visar än så länge begränsad handlingskraft. De nya röda siffrorna har uppenbarligen kommit som en överraskning. Att skatteintäkterna skulle vika gick förstås inte att förutse i detalj men någon liten känsla för att lågkonjunkturen skulle ge lägre inkomster borde ändå kommunledningen ha haft.
Att utgiftsökningen av den kommunala verksamheten skulle skjuta i höjden borde inte förvåna. Den dåliga vanan från det nu avskaffade kommundelssystemet med ständiga överskridanden lever uppenbarligen kvar. Att pengarna då rinner ut ur kommunens kassa är inte konstigt. Mera märkligt är då att kommunledningen tycks ha svårt att fokusera på problemen. I stället för att på gårdagens kommunstyrelsesammanträde åtminstone ta upp en diskussion om krisläget ägnade man sig åt delvis perifera frågor. Men när pengarna tagit slut och inga nya är i sikte måste kommunledningen tänka på den faktiskta situationen här och nu.
Det har gått drygt ett år sedan det förra kommunvalet. Då ställde socialdemokraterna ut en rad löften om bland annat ökad personaltäthet på skolområdet, inklusive förskolan. I dag har vi facit: från och med nästa år ökar barnantalet på en rad förskolor eftersom 300 barn i den 630 barn långa barnomsorgs kön skall placeras. I stället för att lova Uppsalaborna guld och gröna skogar borde socialdemokraterna bättre ha försökt analysera den ekonomiska situationen och på ett sakligt och respektfullt sätt utlovat metoder att bemästra problemen. Även oppositionen gjorde sig säkert skyldig till överbud vad gäller vallöften men dessa partier närmade sig inte socialdemokraternas löftesnivåer.
Krisen i Uppsala kräver beslutsamhet och styrka. Visserligen förklarade Lena Hartwig i går att all kommunal verksamhet skall ifrågasättas men kommer verkligen kommunledningen att klara av det utan att tillgripa den sämsta utvägen — skattehöjning? Frågan är om inte situationen är så allvarlig att den, trots att samlingsstyre annars inte är att rekommendera, kräver en bred samling över blockgränsen. Hur skall det annars sluta?