Hur stoppar vi dopningen?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Statistiken visar att allt fler dopningspreparat finner sin väg till vårt land. Polis och tull gör allt fler beslag. Ofta är grovt kriminella personer inblandade. I kombination med alkohol blir effekten att de blir oerhört aggressiva, vilket kan vara eftersträvansvärt om man planerar exempelvis rån. Användningen anses öka kraftigt varje år, och ändå känner myndigheterna ju inte till allt.
Efter de tragiska fallen i Tungelsta höjs nu ropen på hårdare straff för dem som smugglar, säljer och innehar dopningspreparat. Folkpartisten Johan Persson, som ju ständigt ute för att skärpa straff, har naturligtvis hört av sig i ärendet. Men just i det här fallet är det rimligt att straffen skärps så att de står i samklang med straffen för narkotikabrott. Även om dopningspreparat inte är vanebildande blir ju effekten av användningen i vissa fall ännu värre. Dessutom sitter effekten kvar, i vissa fall i åratal.
Men anabola steroider och andra dopningspreparat används inte bara av kriminella. Inom idrotten förekommer ju att man dopar sig för att uppnå bättre resultat. Ständiga kontroller måste till för att hålla
dopningen borta. Nya preparat uppfinns ständigt och det gäller för kontrollanterna att anstränga sig för att hålla jämna steg med uppfinnarna.
Inom idrotten är det uppenbart att man försöker göra vad man kan för att förhindra dopningen, även om det tog lång tid innan kontrollerna blev effektiva. Förhoppningsvis informerar ledare och tränare om de negativa effekterna av dopning. När dopning upptäcks leder det till avstängning, i vissa fall på livstid. Det borde vara tillräckligt avskräckande. Och ändå förekommer dopning, speciellt i vissa sporter som tyngdlyftning.
Men dopning förekommer inte bara inom idrott på toppnivå. Tydligen går det ganska lätt att få tag i preparaten på vissa gym, där alldeles vanliga killar tycker att det går för långsamt att bli en riktig muskelknutte och därför tar anabola steroider för att snabbare få sina efterlängtade svällande muskler.
Bakom detta ligger konstiga skönhetsideal för hur en riktig karl ska se ut. Man kan jämföra med motsvarande kvinnobilder. En flicka ska enligt idealet vara smal som ett streck. Därför svälter sig många flickor och drabbas så småningom av anorexi och bulimi, svåra sjukdomar som kan leda till döden. Ingen tycker ju att en anorektisk flicka är snygg utom hon själv, eftersom hennes kroppsfixering har lett till en förvriden självuppfattning.
Detsamma gäller det farliga kroppsideal för pojkar som säger att det är snyggt med enorma, svällande muskler. Anabola steroider ger både ökad kroppsvikt och större muskler på relativt kort tid. Resultat blir en abnorm skapelse som flickor sällan gillar, men som pojken själv uppfattar som cool. I båda fallen är det i grunden ofta fråga om dålig självkänsla och psykiska problem.
För att råda bot på användningen av anabola steroider på gymmen krävs naturligtvis att personalen på gymmen håller ögonen öppna och tidigt ingriper om man misstänker att anabola steroider eller andra dopningsmedel används. Men framför allt måste de förvridna kroppsidealen bekämpas. Både gym och skolor måste berätta om farorna med dopningspreparaten. De har alltså inte bara kroppsliga effekter utan påverkar psyket, i synnerhet i kombination med alkohol. Personen blir oerhört våldsam och aggressiv och har svårt att kontrollera sina handlingar. Total minnesförlust kan inträffa. Effekten sitter i länge.
Mycket tyder på att många inte känner till detta utan tror att anabola steroider och andra dopningspreparat bara är en genväg till ett snyggare utseende. Varje skola och varje gym borde åläggas att berätta om verkningarna av dopningsmedel på samma sätt som man i dag i skolorna berättar om narkotika.
En ständigt ökande ström av dopningspreparat når i dag vårt land. Dopningsjouren talar om en "tickande bomb". Det är bråttom.