Annonsen består av åtta påståenden om svensk invandringspolitik, formulerade och kombinerade på ett lika obehagligt som försåtligt sätt. Boken har utgivits på något som heter Debattförlaget och som av allt att döma består av de två författarna själva.
Men boken i sig kan man egentligen bortse från. Annonsen är i praktiken en lätt maskerad åsiktsannons, med syfte att skapa misstro mot invandring och åtminstone indirekt mot invandrare som människor.
Ingen tror att Dagens Nyheter eller DN:s ansvarige utgivare står bakom innehållet. Och det är självklart att en mångfald av åsikter och perspektiv ska kunna lyftas fram i en fri tidning. Inte heller är det troligt att de påståenden som finns i annonsen kolliderar med någon lagparagraf. Men det betyder inte att publiceringen av annonsen också var lämplig.
DN:s ansvarige utgivare Peter Wolodarski har hävdat att tidningen faktagranskat annonsens påståenden, men påpekar i Expressen att texten innehåller glidningar och försåtligheter. Han ger också själv ett exempel: den helt vilseledande siffran för antalet beviljade uppehållstillstånd. Det uppenbara syftet är dels att frammana bilden av att landet översvämmas av invandrare, dels framställa invandring i sig som farlig – vare sig det handlar om flyktingar, artister, gästforskare, utländska studenter eller någon annan kategori.
DN:s ledning har enligt Wolodarski fört ingående diskussioner om texten. Men hur kom man till den slutsats man gjorde? Det är fortfarande svårt att förstå.
Pressen verkar inte bara inom tryckfrihetens formella regler. En tidning har också en egen värdegrund, ett ärende, etiska principer som den försöker leva upp till. Helt oavsett tidningarnas skiftande politiska tendens i övrigt så brukar det råda enighet om att man ska undvika att misstänkliggöra hela grupper av människor på grund av deras härkomst, etniska eller religiösa bakgrund, kön eller sexuella orientering liksom att man inte medvetet ska sprida oriktiga eller uppenbart vilseledande uppgifter.
Denna annons bryter tydligt mot båda dessa principer. Man skulle kunna hävda att den också rör sig i utkanten av internationellt vedertagna regler för marknadskommunikation genom att den gör reklam för en vara (boken) genom att spela på rädsla och fördomar mot människor med en viss bakgrund.
Under alla omständigheter har Dagens Nyheter sin fulla frihet att tacka nej till material, annonser likaväl som material av annat slag, som strider mot tidningens egen värdegrund. Det är obegripligt att man inte gjorde det.