Jag har alltid ansett att om man har rent mjöl i påsen och inga bakomliggande motiv så kan man gå rakt på sak och sammanfatta sitt budskap eller ärende i en enda mening. Främst när man vill ha något av någon.
Jag är så bestämd i min uppfattning så att jag till och med har svårt att lita på dem som brukar vara långrandiga helt i onödan. Inte heller kan jag lita på dem som klär sitt budskap i ett komplicerat eller högtravande språk och därmed låter lyssnaren själv lista ut budskapet efter sin egen tolkningsförmåga.
Jag känner likadant när det gäller det skrivna ordet. "Ut med språket" vill jag vråla ut varje gång jag får brev från telefon- eller försäkringsbolag, för att inte tala om från bank eller elleverantören.
"Kom med det viktiga budskapet" upprepar jag gång på gång när jag frustrerat försöker komma åt syftet med det långa och omständliga brevet som har sänts tillsammans med annat material såsom formulär, lagparagrafer, broschyrer, reklam och erbjudanden på andra tjänster hos företaget. Comviq, Vattenfall, Telia och Bredbandsbolaget är bland de mest ambitiösa i detta avseende! Allt förutom fakturan som de lagt i kuvertet hamnar direkt i papperskorgen - ett sådant slöseri med resurser i allmänhet och naturresurser i synnerhet!
I varje fakturabrev, återkommer alla dessa ovidkommande informationer - gång på gång. Inte undra på att många konsumenter missar en del av företagens och myndigheternas information! Upprepas informationen och budskapet för ofta så finns det stort risk för att hela budskapet inklusive det viktiga, negligeras.
Ibland funderar jag på att om människor i resten av världen använde lika mycket toalettpapper som svenskarna gör, så skulle det inte finnas någon skog kvar! Men tänk om även de skulle få lika mycket reklam och informationsblad i brevlådan som svenska folket får!
Jag har ofta önskat att de många långdragna och svårtolkade myndighetsbreven skulle ha varit utrustade med ytterligare ett papper med max 2-4 rader. Ur dessa enkelt formulerade och lättförståeliga meningar skulle jag snabbt och effektivt kunna ta del av det egentliga budskapet, för att genast kunna ta ställning till sändarens önskemål eller krav.
Jag känner till många - inte enbart invandrare - som har svårt att tyda en del företags- och myndighetsbrev. I den kategorin ingår även välutbildade individer. Det är inte alltid lätt att plocka upp just huvudbudskapet ur de långa och svåra texterna som inte sällan innehåller bransch- och fackord. Många läsare lämnar ifrån sig dessa komplicerat utformade brev i hopp om att återkomma till dem vid ett senare tillfälle. Det "senare tillfället" dyker inte alltför sällan upp när det väl är för sent.
Det händer inte så sällan att jag ringer till företag eller myndigheter för att be dem förtydliga sina brev. I telefonen lyckas de bruka en kort och distinkt formulering för att sammanfatta hela det långa brevet med dess budskap. Att de inte lyckas med detta när de fattar pennan och författar sina brev; det begriper jag inte!
Tror dessa företag och deras tjänstemän att vi konsumenter uppfattar dem som oprofessionella om de använder sig av ett rakt och tydligt språk i sina brev? Eller det är kanske vi konsumenter som inte varit tydliga med vårt missnöje och rädda för att uppfattas som enkla och illitterata?!
Att uttrycka sig lättförståeligt, kortfattat och inte alltför högtravande är en stor konst som fodrar ödmjukhet, kunskap och omtanke, inte enbart för det talade och skrivna ordet utan även för den målgrupp som ska ta del av budskapet. Att krångla till språket i onödan är en metod som ofta används antingen av den okunnige eller av den som medvetet vill exkludera en viss grupp människor (något även för många politiker att reflektera över).
Lättförståeligt och tydligt språk är inte lika med ett enkelt, fattigt och outvecklat språk. Detta skall både budbäraren och mottagaren vara medvetna om.
Maria Masoomi. Dietisk, kostekonom, matkonsult och fristående kolumnist i UNT