Uppsala kommunfullmäktige kunde i måndags inte leverera det efterlängtade beskedet till Uppsalas musikklasser om permanent lokalisering till Nannaskolan. Den rödgröna majoriteten kunde med stöd av en centerröst säga nej till planerna på att låta musikklasserna stanna i Nannaskolan. I stället bestämde majoriteten att Uppsalaskolornas lokalbehov ska utredas och att musikklassernas krav därvid skall jämställas med övriga skolors behov.
Det är inget orimligt beslut, kan det i förstone tyckas. De knappa kommunala resurserna till skolan måste självfallet samordnas och de förtroendevalda har då att se till alla elevers behov. Ingen kategori ska kunna ta sig fram i gräddfil.
Men detta resonemang håller inte för musikklassernas del. Under de över 20 år som de funnits i Uppsala har de fört en ambulerande tillvaro i Domarringens skola och Tunabergsskolan. På senare år har trängseln i båda dessa skolor gjort att musikklasserna fick flytta mellanstadiet till Balderskolan medan högstadiet fick stanna kvar i Tunabergsskolan.
Rörigt? Ja, med förlov sagt. En samlad lösning i centrala Uppsala var vad musikklasserna önskade, inte för att det trafikosande centrumläget var något eftersträvansvärt i sig utan för att ett centralt läge var bäst för alla resande elever och för att skolans repetitionslokaler ligger i centrum. Nu blir det inte så. Lokalbehovet ska utredas varför skolan nästa höst inte kan ta in några nya elever. De får inte plats.
Det finns alla skäl att fråga sig om kommunledningen tycker att musikklasserna kan lokaliseras var som helst i kommunen, trots att det flera gånger slagits fast att ett centralt läge är nödvändigt. Eller tycker man rentav att musikklasser är en onödig lyx?
Musikklasserna har under senare år bildat en stiftelse för att i värsta fall - om skolan får en omöjlig lokalisering - bilda friskola. Men inte ens det vill uppenbarligen kontoret för barn, ungdom och arbetsmarknad veta av. I ett yttrande säger man nej till att musikklasserna får bilda friskola.
Ska Uppsala inte ha några musikklasser alls?