"Hvad fan angå dig Pålens affärer?"
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Det är en intressant men högst teoretisk tanke. Polen är inte mer intresserat av trianglar än Frankrike. I varje fall inte en där Tyskland bildar basen och Ryssland det ena triangelbenet.
Polens historiska läxor är väl pålästa och när landet skapar sin framtid i Europa är det inte hos de senaste ockupationsmakterna man söker stabilitet och säkerhet. Den påbörjade ryska upprustningen följs noga av Polen och inte utan ett mått av oro.
De senaste åren har landet försökt att åstadkomma en amerikansk militär närvaro inom sina gränser. President Obamas beslut att avstå från utplaceringen av antirobotmissiler i Polen var därför en missräkning.
Ur Polens synpunkt var det inte missilerna som var viktiga utan just den amerikanska militära närvaron. Man har nu förmått amerikanerna att fullfölja grupperingen av det luftvärnsrobotförband som var avsett att skydda missilerna. Ett kompani med Patriotrobotar kommer att grupperas nära östgränsen och Kaliningrad.
USA sätter således 100 man som en pant för Polens säkerhet. Den rysslandsvänlige Janukovytjs valseger i Ukraina gör att Polens behov av långsiktig säkerhet och trygga gränser troligen ökar. Det är intressant att se hur Polen allt tydligare engagerar sig i Östersjöregionen och dess säkerhetspolitiska problem.
Med fyrtio miljoner invånare och en bra ekonomisk tillväxt inom ramen för EU-samarbetet etablerar sig Polen som en lokal stormakt vid Östersjön. Den som har ögon att se med kan konstatera att den geopolitiska verkligheten och de växande farhågorna kring Rysslands utveckling innebär att Sverige och Polen förs samman av orsaker som kanske inte funnits för handen sedan femtonhundratalet eller mitten av sjuttonhundratalet.
Ett svenskt-polskt närmande kan bli ett starkt komplement till det nordiska samarbete, som nu torgförs som vårt viktigaste säkerhetspolitiska alternativ. Känslomässigt är den nordiska dimensionen den mest angelägna men den rymmer flera svagheter.
Danmark är demonstrativt ointresserat av Östersjöproblematiken och Norge är koncentrerat på de arktiska förhållandena. Finland och de baltiska staterna har däremot en intressegemenskap som lätt förenas med Polens säkerhetspolitiska behov. Man kan ana att här stundar ett säkerhetspolitiskt bröllop.
Carl Bildts och den polske utrikesministerns gemensamma utspel om nedrustning av taktiska kärnvapen i Kaliningrad och Arktis tyder i vart fall på att vi befinner oss på giljarstråt.
För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.