Sedan dess har allt förändrats. Den stora risken nu är inte längre en kärnkraftsolycka utan växthuseffekten, som inte många brydde sig om 1986. Kärnkraftverken har tuffat och gått världen runt utan att några större olyckor inträffat. De långsiktiga effekterna av olyckan i Tjernobyl blev snarast mindre än väntat. De alternativa energikällorna höll inte vad de lovade.
Vid de existerande kärnkraftverken har säkerheten graderats upp i omgångar allt eftersom nya erfarenheter gjorts. De flesta kärnkraftverk är numera betydligt säkrare än 1986. Det finns bara några få reaktorer kvar av den gamla farligare sorten. Ett av dem ligger obehagligt nära Sverige, nämligen Sosnovij Bor utanför S:t Petersburg.
Länge var det en etablerad sanning runt om i världen att kärnkraften skulle fasas ut. Men ju mer farorna med växthuseffekten blev kända och ju fler som insåg att oljan inte skulle finnas kvar i evighet ju mer börjadeopinionen svänga. Nu byggs kärnkraftverk i Finland, Ryssland och Frankrike. I USA börjar man planera och fler andra länder har så smått börjat tänka i nya banor.
Dock inte i Sverige. En majoritet av svenska folket vill ha kärnkraften kvar eller bygga ut den, men det har inte påverkat politikerna utom folkpartiet, det enda parti som vill bygga nytt. Statsminister Göran Perssons motivering för att på sikt — oklart hur lång — stänga alla kärnkraftverk är att opinionen skulle svänga om det inträffade en olycka. Det har han säkert rätt i, men efter en tid skulle den svänga tillbaka igen. Det går inte att inom överskådlig framtid avskaffa den energikälla som står för kring hälften av svensk el.
Låsningen när det gäller produktionen av el har lett till höga elpriser i Sverige. Inte för att det är dyrt att producera el utan för att marknaden driver upp priserna men framför allt på grund av regeringens och stödpartiernas höga beskattning.
De höga elpriserna oroar en rad svenska företag i den elintensiva industrin, och den är stor i vårt land. Flera av dem har slutit sig samman för att försöka importera billig rysk el via en ny ledning över Finland och Östersjön. Finnarna är med på saken, en ledning från Finland till Sverige skulle också underlätta export av finsk el, när deras nya stora kärnkraftverk börjar leverera. Och ryssarna ställer upp.
De svenska industriledarna har utfärdat ett mycket tydligt hot: Om elpriserna inte sänks kommer den elintensiva indu-strin att vara helt avvecklad om 10—15 år. Och den elintensiva industrin finns i regioner där det inte finns så många andra arbetsplatser.
Hur kommer regeringen att agera? Kommer man att säga ja till detta projekt, som så tydligt visar på det svenska hyckleriet, alltså uppfattningen att rysk kärnkraft är mindre farlig än svensk? Eller stoppa projektet med hänvisning till att man inte vill vara beroende av rysk el eller att just kärnkraft inte får importeras? Boliden och de andra företagen väntar med spänning.
Redan nu producerar de kvarvarande svenska kärnkraftreaktorerna mer el totalt än som skedde före stängningen av Barsebäck. Det skulle säkert gå att uppgradera dem ännu mer så att regeringen kan fortsätta att låtsas att kärnkraften håller på att avvecklas samtidigt som den byggs ut och producerar ännu mer el.
Frågan är hur länge denna komedi kan fortsätta. Vad som krävs är en öppen debatt om de verkliga alternativen. Tyvärr föredrar regeringen och stödpartierna att tiga och inte låtsas om vad som sker i omvärlden.
Gunvor Hildén
kolumnist
kolumnist