I do love Mondays
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Senare i dag tillkännages årets Nobelpris i medicin och fysiologi. Den stora salen på Nobelforum i Solna brukar vara fylld till sista plats och världspressen är där. Journalister från Japan väntar på att landets stora satsning att få flera pris skall bära frukt. Förmodligen får de vänta några år till. Att bygga upp starka forskarmiljöer som förmår att hantera nya och oprövade idéer tar tid, lång tid.
Chansen att en svensk skulle få denna vetenskapsvärldens mest prestigefyllda utmärkelse är också liten. De senaste tio åren har endast en svensk nått denna höjd. Arvid Carlsson fick priset i medicin 2000. Medicinsk forskning får ändå betraktas som en stark svensk gren i denna elittävling . Det är här vi kan se fram mot nya priser och det är inte minst inom läkemedelsbranschen vi kan hoppas på nya spännande företag. Eller i vart fall på att hålla kvar de som fortfarande dröjer sig kvar i landet.
Och det är här veckans händelser på den politiska scenen kommer in. För i dag är det som bekant också upprop i riksdagen och vi får en ny talman.
Därefter följer några dagar där riksdagen skall fundera över om de verkligen vill ha Fredrik Reinfeldt som ny statsminister och där Nobelprisen i fysik och kemi avslöjas.
Fysik- och kemiprisen brukar tilldra sig ungefär lika stort intresse som de grå rutinerna i parlamentet. Det beror inte på att dessa två ämnesområden är ointressanta, tvärtom, de är av oerhörd vikt. Det bristande intresset beror snarare på mediernas brist på allmänbildning och Kungliga Vetenskapsakademins fäbless för att välja fullkomligt obegripliga pris. När forskarna därtill väljer att förse pressen med material som påminner om koreanska bruksanvisningar ohjälpligt översatta till svenska, går det som det går. Låt oss hoppas att årets övningar bjuder på positiva överraskningar.
På fredag får vi så veta hur den nya regeringen ser ut och bland annat hur den tänker hantera de viktiga framtidsfrågorna vetenskap och teknik. Kommer vi nu - äntligen - att få en stark forskningsminister? En person som verkligen är intresserad av jobbet? Kommer den nya regeringen rent av att skapa ett speciellt råd för forskning och utveckling, efter finsk modell? Ett organ där statsministern är ordförande?
Frågorna är många och förväntningarna höga. Om två veckor, den 16 oktober, en annan spännande måndag, är det dags att presentera den nya regeringens budget. Det är då man kan se vad vallöftena var värda, i kronor och ören. Mer pengar till forskningen sade en enig Alliansen med fast stämma innan valet - nu är det upp till bevis.
Kommer vi månne att få se en skatterabatt för de företag som satsar mera på sin egen forskning och utveckling, enligt en framgångsrik modell från Norge?
Folkpartiet hade dessutom en rad egna vallöften som att sälja statliga företag och satsa stora delar av den inkomsten på forskningen. Eller att skapa ett speciellt elituniversitet, något som finns på de flesta andra håll i världen. Och ingen har väl glömt valaffischen "Fler Nobelpris till Sverige"?
Men redan nu på lördag är det här i Uppsala dags för promovering på SLU, under ledning av universitets nya utåtriktade rektor. Vald i stor enighet. Även det gamla ärevördiga lärosätet inne i staden har fått en ny fräsch ledning. Och en rektor som pratar om vikten att öppna universitet för Uppsalas medborgare!
Vi som tycker att förändring och omväxling hör till livets krydda har mycket att se fram emot. Låt oss hoppas att vi inte blir allt för besvikna.