SD är extremt toppstyrt och till synes helt beroende av den kvartett som avsatte den tidigare partiledaren Mikael Jansson 2005: Jimmie Åkesson, Björn Söder, Richard Jomshof och Mattias Karlsson. Men kvartetten håller inte längre ihop som förr.
Björn Söder, partisekreterare sedan tio år, ville ha kvar uppdraget till dess att klarhet skapats om Jimmie Åkessons framtid som partiledare. I stället har han nu, med Åkessons tillskyndan, manövrerats ut till förmån för Richard Jomshof. Någon klarhet om Åkessons framtid har vi ännu inte fått och Mattias Karlsson fortsätter alltså som fungerande partiledare. Att han alls har detta uppdrag beror i sin tur på att partiets stämmovalde vice ordförande, Jonas Åkerlund, som självklart borde ha ersatt Åkesson, manövrerades bort redan i höstas.
Det är en värld för sig. Och i en värld för sig lever uppenbarligen också Richard Jomshof. Han framstår som en person med lägre och mer eftertänksam profil än Björn Söder, som i sitt uppträdande påminner om de rötter som partiet försöker få väljarna att glömma.
Men ser man till Jomshofs uttalanden i de frågor som är avgörande för hela partiets existens så framträder en annan bild. Där Söder kan vara brutalt fördomsfull i sina kommentarer om judar eller samer framstår Jomshof som en person som förläst sig på egendomliga hemsidor på nätet, närmast besatt av föreställningar om en muslimsk konspiration mot mänskligheten.
Två dagar före rättegången mot Anders Behring Breivik skrev Jomshof en bloggpost med rubriken Muslimer med mål att ta över Europa. Det handlade om den konspirationsteori som kallas för Eurabiateorin och som går ut på att det finns en hemlig muslimsk plan för att ta över kontrollen av Europas länder – en parallell till den beryktade förfalskningen Sions vises protokoll som sattes ihop av ryske tsarens hemliga polis och som tillskrev judarna samma planer på att skaffa sig världsherravälde.
Eurabiateorin var själva huvudingrediensen i Breiviks egen världsbild. Själv har Jomshof i praktiken ursäktat Breivik genom att säga att den egentliga förklaringen till hans gärningar var ”det mångkulturella samhället”.
Till tidningen Expo har Jomshof sagt att islam är en ”ideologi” som är farligare än nazismen. Han förmår alltså inte göra den elementära distinktionen mellan islam som religion och den extrema fundamentalismen eller jihadismen. I Sveriges television har han sagt (i februari förra året) att våldtäkter är ett uttryck för islamisk kultur. Hans anförande om islam i riksdagen den 16 oktober 2013 är så späckat av fördomar och fixa idéer att det står ut också i den politiska miljö där han själv uppträder.
Jomshof må vara mer nedtonad i sin stil. Men mindre extrem är han inte.