Fotbolls-EM i Polen och Ukraina som börjar i dag skulle ha blivit en symbolisk markering av ett återupprättat historiskt och politiskt samband. Det gemensamma värdskapet skulle peka framåt mot en framtid i ett förenat och demokratiskt Europa. Polen var det europeiska land där engagemanget för den ”orangea revolutionen” i Ukraina 2004 var störst. Det var naturligt att beskriva en demokratisk utvecklingslinje från Gdansk 1980 till Kiev 2004.
I dag inger situationen i Ukraina i stället oro och bekymmer. Landets president, Viktor Janukovytj, är samme man som efter valfusk proklamerades som segrare i presidentvalet 2004. Då gjordes valet om, efter veckor av demonstrationer och hot från den gamla regimens sida, och oppositionens kandidat Viktor Jusjtjenko förklarades som segrare. Men Jusjtjenko och den orangefärgade revolutionens andra ledarfigur, Julia Tymosjenko som blev premiärminister, förlorade sig snart i ändlösa konflikter med varandra. Den folkliga entusiasmen avlöstes av apati. I presidentvalet 2010 kom Janukovytj tillbaka.
Ändå sågs det som en seger för de demokratiska krafterna att valet denna gång gick rätt till och att pressfriheten och den nya öppenheten i samhället tycktes ohotade. I dag är bilden annorlunda. Även om Julia Tymosjenko inte är den ljusgestalt som hennes mest övertygade anhängare anser så är det ändå uppenbart att domstolarna nu används för att förstöra oppositionens möjligheter att hävda sig inför nästa val. Tymosjenko sitter i fängelse och nya anklagelsepunkter presenteras med jämna mellanrum. Medierna är åter trängda. Det är svårt att tro att parlamentsvalet i höst kommer att gå korrekt till.
Viktor Janukovytj kommer från det ryskorienterade östra Ukraina, men har av allt att döma insett att ett närmande till EU är bra för landets ekonomi och att han inte samtidigt kan tillmötesgå ryska önskemål om orientering åt andra hållet. Men han inser inte att ett närmande till EU också förutsätter att attityder från sovjetperioden måste försvinna också inom Ukrainas gränser.
Presidentens attityd till Holodomor – svältkatastrofen 1932-33 då flera miljoner människor dog – och till det ukrainska språket påminner om de som rådde under sovjettiden. Tanken att all politisk makt måste begränsas är av allt att döma främmande för honom. Ukraina är inte en diktatur, men det är ett land där friheten beskurits i förhållande till situationen för bara ett par år sedan.
Janukovytj har fäst stor vikt vid det frihandelsavtal med Ukraina som slutförhandlades i december. Men avtalet träder inte i kraft förrän medlemsländerna skrivit på. Här finns en påtryckningsmöjlighet som måste utnyttjas. Om EU:s ledare dessutom avstår från att besöka de EM-matcher som spelas i Ukraina så blir budskapet begripligt för alla.