Den 6 juni är både Sveriges nationaldag och årsdagen av Dagen D. I år inföll den en vecka före valet till Europaparlamentet. Men om Dagen D aldrig hade inträffat eller om de allierades styrkor hade kastats tillbaka i havet så hade vi inte haft något Europaparlament att välja. Vi skulle inte ha haft några val över huvud taget.
EU-samarbetet är en direkt följd av andra världskrigets utgång. Dess första version, Kol- och stålunionen, syftade till att ställa rustningsindustrin i bl a Tyskland och Frankrike under gemensam kontroll. Det naturliga andra steget var EEC, den europeiska ekonomiska gemenskapen som syftade till att knyta ihop medlemsländernas ekonomier så att alla skulle få samma intresse av gemensam tillväxt och välståndsutveckling. I dag är EU:s helt dominerande uppgift att återförena öst och väst efter kommunismens fall.
I de EU-länder, d v s nästan alla, som direkt berördes av andra världskriget är detta självklarheter och ett argument för EU-samarbetet som tar över de förtretligheter som alltid uppstår när många viljor ska samlas till gemensamma beslut. Men i Sverige tycks en del betrakta påpekanden om EU:s historiska bakgrund och betydelse som fredsfaktor som en form av billig demagogi.
I de flesta andra länder firas nationaldagen för att erinra om den dag då det nationella oberoendet vanns eller återupprättades efter krig och ockupation, alternativt för att påminna om den dag då ett gammal politiskt tyranni avskaffades.
Svenska flaggans dag den 6 juni infördes 1916 i ett läge då de som ville demokratisera landet var utestängda från den politiska makten. Valet av dag motiverades med Gustav Vasas trontillträde 1523 och antagandet av 1809 års grundlag. Många skulle nog ha föredragit att fira den 24 maj - den dag 1919 då allmän och lika rösträtt för kvinnor och män, trots långvarigt motstånd, antogs av riksdagen. Men frågan aktualiserades aldrig. I dag vet nästan ingen när och hur Sverige blev demokratiskt.
Men om vi alltså får dras med den 6 juni - snart troligen upphöjd till helgdag - så borde vi i alla fall försöka koppla samman denna dag med något som har verklig och avgörande betydelse både för oss själva och för vår närmaste omvärld. Den 6 juni är den dag då Europas befrielse inleddes. Det borde vara värt att fira också i de länder som själva undgick kriget.
Nu är den 6 juni inte bara en europeisk dag. Kriget i Europa handlade om Europas frihet, men hade frihetens fiender vunnit här så hade friheten överallt varit hotad. Genom att inte ge upp 1940 förhindrade Storbritannien att Hitler - då i förbund med Stalin - vann kriget. Samtidigt kunde Storbritannien inte ensamt besegra nazisterna - USA:s stöd var oundgängligt. Men inte ens de två förenade demokratierna hade kunnat vinna kriget om inte Sovjetunionen förmått gå till motattack efter det tyska överfallet 1941. Och hade inte invasionen i Normandie kommit och lyckats så hade sovjetarmén till sist krossat Tyskland på egen hand, med skrämmande konsekvenser för hela Europa.
Minnet av Dagen D markerar därför också den värdegemenskap mellan demokratierna i Europa och Amerika som ytterst avgjorde andra världskriget. Att USA just nu har en president som är vårdslös i sina kontakter med annars självklara allierade kan inte ändra på detta.
EU finns för att 1900-talets historia av krig och diktatur inte ska upprepas. För den som reflekterar över vår världsdels historia under det århundrade som gått borde det kännas som en medborgerlig och mänsklig plikt att rösta i Europavalet på söndag.
Den som undrar varför den 6 juni är Sveriges nationaldag kan i stället tänka på Dagen D. Det som skedde då räddade också oss.