Hvad vilja Socialdemokraterna? frågade sig partiets grundare August Palm i ett berömt tal 1881. Svaret som skulle utkristallisera sig under de kommande decennierna var bland annat att skapa bättre villkor för löntagarna i den snabbt växande industrin. I början av 1900-talet lagstadgades också åtta timmars arbetsdag, semester och rätt till ålderspension.
Vad vill företagen? tycks vara den nye S-ledaren Stefan Löfvens fråga 2012. Den charmoffensiv han inledde mot näringslivet efter tillträdet har inte avtagit, och den enda konkreta nyheten i söndagens sommartal bar samma prägel: ni slipper ansvaret för den andra sjuklöneveckan. Det är en miljardkostnad som flyttas från näringslivet till staten, om S får bestämma.
Det Löfven egentligen vill är att få fler i arbete. Alla partier utom Vänsterpartiet anser också att de nya jobben främst skapas i det privata näringslivet – därav den pågående kampen om företagens gunst. Det är i sig ingenting fel med en näringslivsvänlig politik, men de många förslagen innebär på sikt också risker, både för företagen och för tillkomsten av nya jobb.
Vad vill egentligen företagen? Anledningen till att de flesta företag startas är att någon ser en möjlighet att skapa ett värde – som sedan kan förädlas så att företaget växer. Förutsättningarna man vill ha från samhället är främst lugn och ro: rättvisa och långsiktiga konkurrensvillkor, lag och ordning, en välutbildad befolkning att anställa och fungerande infrastruktur och service.
Men det vore förstås tjänstefel av en sittande vd eller styrelseordförande att tacka nej till sänkta kostnader. Därför säger man naturligt nog ja tack till alla förslag om lägre skatter och avgifter. Ja, inte ens löner behöver man alltid betala. Snart nog kommer en lämplig arbetsmarknadsåtgärd och staten går in med hela eller delar av kostnaden. Det är en skakig och osäker tillvaro för företagen som tar fokus från verksamheten.
Bäst vore att en gång för alla ge företagen bra och internationellt konkurrenskraftiga villkor. Det viktiga för den som anställer är att kostnaden är känd för överskådlig tid. Om man vill få fler att ta steget att anställa borde man också reformera lagen om anställningsskydd (las). Men där tar vänligheten mot näringslivet slut, Folkpartiet och Centern undantagna.
Stefan Löfven behöver inte värja sig mot kritik från regeringen när han gör sina näringspolitiska utspel. Han talar samma språk som regeringen och förslaget om sjuklönevillkoren välkomnades genast av flera allianspartier. Det är snarare så att Löfven har gått i opposition mot sitt eget parti.
Det är ju inte bara Vänsterpartiet som är mindre intresserat av företagens villkor, även stora delar av socialdemokratin. LO-företrädare som intervjuades av SVT:s Agenda efter sommartalet uttryckte stort främlingskap och skepsis mot partiledaren. Många vill att han ska sätta ned foten mot vinster i välfärden, mot rutavdrag, för en bättre a-kassa och så vidare. Många av dessa har också rösträtt på partikongressen våren 2013 och då, om inte förr, får oppositionsledaren Löfven möta sin verkliga regering.