Varje år sedan 1986 mäter SOM (Samhälle, Opinion, Massmedia) vid Göteborgs universitet inställningen till kärnkraften. Efter olyckan vid Tjernobyl 1986 ville tre fjärdedelar av svenskarna att kärnkraften långsiktigt skulle avvecklas. Därefter började stödet för kärnkraften att sakta växa. Men ännu i mitten av 1990-talet hade två tredjedelar fortfarande uppfattningen att kärnkraften långsiktigt skulle bort.
Sedan dess har opinionen fortsatt svänga i kärnkraftsvänlig riktning, på senare år rent av i accelererande takt.
Och i årets undersökning ser man för första gången en kraftig övervikt för dem som vill ha kvar kärnkraften, sammanlagt 46 procent. Av dem vill 31 procentenheter att de nuvarande reaktorerna skall användas och förnyas efter hand. Ytterligare 15 procentenheter vill dessutom bygga fler reaktorer.
34 procent vill avveckla kärnkraften. Av dem anser 22 procentenheter att avvecklingen skall ske i takt med att de nuvarande reaktorerna tjänat ut, medan 12 procentenheter vill hålla sig till det ursprungliga, men numera naturligtvis helt orealistiska, beslutet att avveckla kärnkraften till år 2010.
Även i partierna sker det dramatiska förändringar. Socialdemokratin är i otakt med sina väljare, 43 procent är för kärnkraften, 35 procent emot (och 22 procent har ingen åsikt). I centerpartiet, som en gång hade kärnkraftsmotståndet som röstvinnande symbolfråga, väger det nu ganska jämnt, 47-41 till kärnkraftsmotståndets fördel.
Sett i perspektiv av det sena 1970-talets kärnkraftsdebatt och folkomröstningen år 1980 kan detta förefalla högst sensationellt. Men i ljuset av vad som faktiskt hänt sedan dess handlar det snarare om en ganska logisk och följdriktig utveckling.
Farhågorna för kärnkraften har, med undantag för Tjernobyl-olyckan som gav ett tillfälligt hack i opinionskurvan, visat sig överdrivna. Förhoppningarna om att snabbt få fram konkurrenskraftiga alternativ - "sol, vind och vatten" - infriades inte.
Framför allt har frågan om växthuseffekten och miljöhoten från den globala uppvärmningen helt vänt upp och ner på debatten från 1970- och -80-talen.
I ett läge när växthuseffekten alltmer framstår som det dominerande globala miljöhotet blir det helt bakvänt att prioritera avveckling av kärnkraften - som långt ifrån att vara en "döende teknologi" vid en sammantagen bedömning visar sig vara överlägsen alternativen i fråga om säkerhet, ekonomi och miljöpåverkan.
Det dominerande energiproblemet i världen i dag är de väldiga utsläppen av fossila bränslen. Dessa måste snabbt och drastiskt minskas, samtidigt som efterfrågan på energi ökar rent generellt och dessutom i takt med att levnadsstandarden i världen går upp.
Den utmaningen klaras inte med en enda energikällas hjälp. Effektivare metoder för användning av energi behövs.Tekniska genombrott kan ge goda effekter. Så småningom kanske också de alternativa energikällorna kan ge mer än marginella bidrag. Men i dagens värld är kärnkraften inte problemet, utan en del av lösningen på problemet.