Vid den här tiden för ett år sedan talade Tommy Waidelich, ekonomiskpolitisk talesperson för S, om ett reformutrymme för 2012 som var dubbelt så stort som det regeringen angav. I år har som bekant regeringen ökat på detta utrymme rejält, till 23 miljarder kronor. På onsdagen kom S-kommentaren i skuggbudgetförslaget: reformutrymmet är flera miljarder lägre.
Detta säger en del om skillnaden mellan Tommy Waidelich och Magdalena Andersson, men också om den nya inriktningen för Socialdemokraterna under Stefan Löfven. Nu ska man försöka bli regeringsdugliga igen och återupprätta linjen från Göran Perssons 1990-tal. Plötsligt är det i stället regeringen som är oansvarig, bryter mot budgetreglerna och ”lovar reformer för miljarder som inte finns”.
Men hur ”oansvarig” är egentligen regeringens budget för 2013? Under den långa lågkonjunkturen har man valt att spara i ladorna i stället för att satsa – och fått stark kritik för det. Statsskulden har krupit ned mot 30 procent av BNP. Varför ska det vara ett egenvärde att ha så låg statsskuld som möjligt när Sverige behöver rustas för nya jobb genom satsningar på utbildning och forskning och när det viktiga järnvägsnätet håller på att haverera, har varit en berättigad fråga under senare år.
Nu visar det sig att lågkonjunkturen bara fortsätter och regeringen gör precis det som efterfrågats, satsar framåt och lite extra mycket pengar. Statsskulden kommer enligt finansdepartementets prognoser därmed att stiga till drygt 31 procent av BNP nästa år, för att sedan fortsätta nedåt igen. Och inga av satsningarna syftar till att smörja hushållen, det är strukturella reformer som ska ge utdelning på längre sikt. Varför är detta oansvarigt?
Socialdemokraterna är långt ifrån färdiga att gå till val ännu. Skattesystemet utreds fortfarande under Leif Pagrotskys ledning och till våren ska partikongressen bestämma hur man ska gå vidare i en rad viktiga frågor. Till exempel angående vinster i välfärdsföretagen, där en rad tunga S-distrikt i veckan motionerat om ett förbud.
Än så länge är det regeringen som bestämmer dagordningen. Socialdemokraternas skuggbudget accepterar det allra mesta, trots brösttonerna. Lite mer här, lite mindre där och lite annorlunda här och där. I princip kan S-budgeten för 2013 sägas handla om att växla in en halv bolagsskattesänkning mot höjningar av a-kassa och sjukförsäkring. Och så förstås, det viktigaste av allt på nedersta raden, att totalen blir lägre än i regeringsalternativet.
I morgon säger kanske finansminister Anders Borg att det är fullkomligt oansvarigt att höja en arbetslöshetsersättning som stått still i 10 år. Det är dags att lägga ned ansvarsdiskussionen nu. Både alliansen och Löfvens socialdemokrater tar ansvar för Sveriges ekonomi. Okej? Låt oss höra fler förslag om nya jobb i stället.