Göran Hägglund vill sitta kvar på partiledarposten. Än så länge tycks han ha tillräckligt stöd, men det är inget han kan ta för givet. Lojaliteter tenderar att skifta snabbt när kampen om makten väl är inledd.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet i fredags krävde 19 kristdemokrater Göran Hägglunds avgång. Hägglund var inte sen att ta upp den kastade handsken och utmanade sina kritiker att stiga fram och ställa upp som motkandidater.
I söndags hörsammade partiets andre vice ordförande Mats Odell utmaningen. Beskedet var inte helt oväntat. Odell har förts fram av bland annat Stockholms och Uppsala läns partidistrikt. Han har själv, om än med vissa förbehåll, lämnat flera besked om att han skulle kunna tänka sig att kandidera under det senaste året.
Någon klockren kandidat är ändå inte Mats Odell. Han har större delen av sin karriär bakom sig. Nästa år blir han folkpensionär. Åldern behöver i och för sig inte vara ett hinder. Men det är tveksamt om Odell har de egenskaper som Hägglunds kritiker efterfrågar.
Odell är inte känd som den store visionären. Han är inte bättre på att kommunicera partiets budskap än Hägglund. Han har dessutom, som medlem i partistyrelsen varit med och utformat det politiska budskapet.
Något radikalt nytt politisk program tycks Odell heller inte ha. Han betonar i?stället de egenskaper som partiledaren bör ha. Det handlar om att bli tuffare i förhandlingarna med övriga Alliansen. Ett led i detta är att partiet måste bli bättre på att liera sig med olika intresseorganisationer och föreningar för att få en starkare förhandlingsposition. Samtidigt behöver partiledaren ha en mjukare profil inom partiet. Partiledaren måste bli mer inkluderande och bli bättre på att förankra beslut. De kristdemokratiska värderingarna ska betonas och det ska finnas en tydligare röd tråd i politiken.
Varför väljer då Odell att kandidera? Det enkla svaret är att han har mycket lite att förlora och allt att vinna. Förlorar han kampen kan han med gott samvete pensionera sig från politiken. Vinner han kan han pryda sin nära fyrtio år långa politiska karriär med ett partiledarskap.
Ingen har tidigare utmanat en sittande partiledare inom Kristdemokraterna. Det krävs därmed att en motkandidat har en viss politisk tyngd för att tas på allvar. En sådan tyngd har Odell, vars kandidatur sannolikt även kommer att agera dörröppnare för fler kandidater. Vilka det kan bli återstår att se, men namn som ofta nämns i dessa sammanhang är kommunalrådet i Markaryd Bengt Germundsson och partisekreteraren Acko Ankarberg Johansson. Det går heller inte att utesluta att kommunalrådet i Uppsala, Ebba Busch, väljer att kandidera.
Frågan är dock om någon av dem kan leva upp till de interna förväntningar som kan bli Göran Hägglunds fall: att bli en ny Alf Svensson och göra 1998 års valresultat på närmare 12 procent av rösterna till ett normalresultat.