Socialdemokraternas ekonomiska vårmotion 2012 innehåller mer framåtblickande och mindre gnäll än de senaste årens förlagor. Jobbpolitiken är ännu så länge lös i kanterna, men att det handlar om att utmana regeringen på dess egen planhalva börjar att bli uppenbart. Det återstår bara att se om det man menar med en ”aktiv näringspolitik” verkligen är något som företagen kan dra nytta av.
Ekonomen Magdalena Andersson och förre fackbasen Stefan Löfven missar aldrig ett tillfälle att säga att näringslivet ”inte är ett särintresse”, underförstått att alliansen tycker så. Men finansminister Anders Borg talade 2009 inte om näringslivet, utan om organisationen Svenskt Näringsliv, som per definition är ett särintresse då man företräder sina medlemmar. Precis som till exempel LO.
För jobbpolitiken spelar denna diskussion mindre roll då fler jobb ligger i allas intresse (särintressen såväl som det allmänna). Landet behöver en bra skola som ger anställningsbara unga och växande företag där de kan arbeta. S vill liksom regeringen komma dit. Frågan är bara vem som har det bästa receptet.
I S-budgeten spelar staten en avgörande roll för att nå målet full sysselsättning. Med en ny stor riskkapitalfond och ett innovationspolitiskt råd som rattas från Rosenbad skulle företagandet blomstra, är tanken. Och visst behövs det fler företag. Men den statliga inblandningen förskräcker, då den historiskt brukar resultera i mer av regionalpolitik och rena felsatsningar. Allt företagen vill ha är egentligen ett bra utbildningssystem och ett stabilt och tydligt skattesystem. Men där har å andra sidan inte heller regeringen lyckats fullt ut.
Utbildningskontraktet för unga kan däremot vara en bra idé. Att byta socialbidrag mot tvingande studier kan få fler under 25 år att gå klart gymnasiet. Men om det blir så många som förespeglas av S är en annan fråga.
Lite gnäll kom ändå från podiet under presentationen. Magdalena Anderssons förtjusning i statistiska uppgifter står inte Anders Borgs efter. Nu fick vi veta att den ”breda arbetslösheten” ökat med två procentenheter i gruppen 16–64 år och att andelen som haft socialbidrag i mer än tio månader ökat med 40 procent på tio år. Således har regeringens politik fungerat dåligt, menade hon nog. Bäva månde väljarna om drygt två år när sifferkriget drar i gång på allvar.
Medierna och politikerna har ett gemensamt ansvar för att vårpropositionen får ett sådant genomslag, trots att det bara handlar om ett inriktningsbeslut. Under valår är situationen förstås en annan, men i övrigt handlar det om skuggboxning utan innehåll. I september-oktober får vi veta betydligt mer om alternativen – om till exempel hur S ska spendera pengarna man får loss genom att ta bort halveringen av restaurangmomsen och arbetsgivaravgiften för unga.