Det är Saco som har arrangerat inspirationsdagar för människor som går i entreprenörstankar. Platsen är Rival i Stockholm och med 360 personer i publiken är salen näst intill fullsatt. Liknande arrangemang har redan genomförts i Malmö och Göteborg.
Monica Lindstedt var en av grundarna till tidningen Metro. Det tog henne två år att tjata ner motståndet i Storstockholms Lokaltrafik för att få i gång distributionen i tunnelbanan. Resten är - som det brukar heta - historia.
En kväll hemma vid strykjärnet tyckte hon att det borde finnas någon som erbjöd hjälp med tvätt och städning. Ett par år senare föddes företaget Hemfrid, som var först ut på den vita marknaden för hushållstjänster.
- Det gäller att se det som alla ser och göra det som ingen gör, är hennes budskap.
Fredrik Härén, vars affärsidé är att göra pengar av idéer, bjuder på lite kreativt tänkande. Vad skulle hända om Nokia tillverkade bilar? Utbytbara karosser i roliga färger? Inbyggd radioantenn? Varför inte en hemsida där man kan ladda ner olika signaler till tutan?
Varken Monica eller Fredrik vill kännas vid att det skulle vara krångligt att vara entreprenör. Fredrik berättar om hur han startade eget förlag:
- Man ringer till Kungliga biblioteket och ber om ett ISBN-nummer. Sedan är man i gång.
- Visst är man lite förbannad på 3:12-reglerna och annat, men i Italien finns det fler knäppa regler än i Sverige, menar Monica.
Och ändå: I Sverige startas det färre nya företag än i andra länder. De företag som ändå startas växer dessutom inte till att bli stora - riktigt stora. Av våra storföretag är VM-data det nyaste och det grundades på 60-talet. Någonting måste det bero på.
Det går att ana svaret genom att lyssna på deras historier om hur de kom att bli företagare. När Fredrik gick på högskolan var det i stort sett ingen av hans studiekamrater som tänkte starta eget. Vinstlotten drog den person som fick bli trainee hos Telia, vilket inte var Fredrik.
I stället gjorde han examensarbete åt en liten konsultfirma och blev efter tre månader erbjuden att bli delägare i företaget. Priset var en krona! Plötsligt var han sin egen chef och insåg att man då fick bestämma själv över sitt arbete.
Monica stod inte ut med sin chef och sade upp sig. När hennes man frågade hur hon hade tänkt att huslånen skulle betalas blev hon egenföretagare och skrev en bok - om hur man blir bättre chef. Men inte ens det gjorde att hon såg sig själv som entreprenör utan "det var bara någonting jag gjorde i väntan på ett riktigt arbete."
I det sammanhanget är det talande att ungdomsminister Lena Hallengren för en dryg vecka sedan meddelade att hon ville införa ämnet arbetsrätt på schemat. När ungdomar går ut i arbetslivet bör de veta vilka krav de har rätt att ställa på sin arbetsgivare, menade ministern.
Alla våra trygghetssystem är också kopplade till att man har en anställning. När arbetslivsminister Hans Karlsson införde den tredje sjuklöneveckan handlade debatten om att människor i vissa "riskgrupper" skulle ha svårare att få anställning. Men nästan ingen nämnde att egenföretagarens karensdagar i praktiken ökade från 15 dagar till 22 dagar.
Riktigt drivna entreprenörer kommer att starta företag oavsett hur samhället är utformat. Monica och Fredrik är sådana - men inte alla. Med tanke på att ingen blir anställd om det inte finns några företag kanske ämnet på skolschemat borde heta entreprenörskap snarare än arbetsrätt.