I väntan på rapporten

Uppsala2005-11-28 08:52
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Nedräkningen har börjat. Och därmed även operation skademinimering. I dag, eller möjligtvis i morgon, kommer regeringen slå på stora trumman för sin nya centrala krisledningsenhet. Titta, vad duktiga vi är som självständigt har jobbat fram en plan för hur vi ska hantera framtida kriser, kan Göran Persson säga till tidningsläsare och tv-tittare. Vi har lärt av misstagen och alla kan i fortsättningen känna sig lugna och trygga, lyder budskapet som statsministern vill förmedla.
Men ingen ska tro att detta sker för att Göran Persson plötsligt, efter dagar och nätter av svåra bryderier, kommit till insikt om att en central krisledning behövs. Detta handlar i stället om att Katastrofkommissionen på torsdag kommer att presentera sin 500 sidor tunga utvärdering av regeringens, riksdagens och myndigheternas agerande efter tsunamin förra julen. Genom att förekomma kommissionens rapport kan Göran Persson vifta undan eventuell kritik genom att hänvisa till att "åtgärder" redan har vidtagits.

Faktum är att operation skademinimering inleddes redan för ett tag sedan. Från utrikesdepartementet (UD) håller man redan på inrätta en särskild chefspost för en beredskapsgrupp. Tanken är att ledningsansvaret ska tydliggöras.
Det är något liknande för statsrådsberedningen som nu ska presenteras. En "analys- och informationsenhet" på tio personer ska arbeta direkt under statsministern med att inhämta och analysera information. Men något operativt ansvar får inte denna grupp. Det betyder att det fortfarande inte inrättas någon särskild krischef som "trycker på knappen" när krisen kommer. Alla kommer fortfarande att tvingas vänta på klartecken från statsministern.

Och ska man tro det som hittills har framkommit var det just där som den svenska krishanteringen brast. Alla väntade in Göran Persson — Han Som Bestämmer — men han satt lugnt kvar på Harpsund och firade jul, ungefär samtidigt som Laila Freivalds gick på teater. Statssekreterare Lars Danielsson ringde till statsministern, men det dröjde långt över ett dygn innan Persson och Freivalds talade med varandra. Och som de flesta minns änt­rade Persson stilenligt scenen genom att skylla alla fel och brister på UD. Som i sin tur skyllde på att någon tjäns­teman inte hade fått fram ett faxmeddelande till rätt person i tid.
Ansvaret för detta politiska haveri kan statsministern inte undkomma genom att fem i tolv inrätta en "analys- och informationsenhet".
Läs mer om