En mager vårbudget. Besvikelsen ligger tung i kommentarerna på många politikområden. Företagarna undrar, liksom lärarna och andra som hoppats på mer resurser. De enda som är nöjda är pensionärerna, men det var ju känt sedan tidigare.
Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) var i Uppsala och berättade om den tidigarelagda järnvägssatsningen, lärarlegitimationen och lättnader för småföretagen. Viktiga satsningar, men även dessa kända sedan tidigare.
Det finns framför allt två skäl till försiktigheten. Dels är krisen inte på något sätt över, återhämtningen har än så länge bara inletts. Dels så sparar regeringen på krutet till valrörelsen och det gemensamma valmanifestet. Finansminister Anders Borg (M) varslar om att det finns ytterligare 10-30 miljarder i reformutrymme. Detta avser regeringen att använda väl framöver, förhoppningsvis räcker det både till viktiga framtidssatsningar och till att vinna valet.
Med vårpropositionen vill regeringen ge förutsättningarna inför nästa mandatperiod. Man vill tydliggöra att utan den ansvarsfulla ekonomiska politik som förts skulle valrörelsen över huvud taget inte handla om hur mycket pensionärerna ska få i sänkt skatt eller om hur stora satsningar på utbildning eller infrastruktur som ska göras.
Med sämre skötta statsfinanser skulle valet i stället som i Storbritannien handla om hur nedskärningarna ska göras för att minimera skadorna. I Sydeuropa är läget ännu värre. Regeringen förtjänar beröm för sin ekonomiska politik, för att det nu finns pengar att fördela.
Krismedvetenheten i vårbudgeten kommer också att ställa det kommande rödgröna skuggförslaget i en annan dager. De förväntat vidlyftiga satsningarna där kommer i motsvarande grad att framstå som ansvarslösa. Att oppositionen använder det av regeringen skapade överskottet på ett vårdslöst sätt är en bild som regeringen gärna vill inpränta hos väljarna.
Sverige studsar nu ur krisen med låg statsskuld, hög tillväxt och överskott i finanserna redan 2012. Men när det gäller arbetslösheten är utsikterna mer osäkra. Det finns en risk att de höga siffrorna inte bara beror på krisen, att det är en strukturell omvandling av industrijobb som inte kommer tillbaka. Arbetslösheten kan bita sig fast på en betydligt högre nivå än före finanskrisen.
Därför är det av yttersta vikt att regeringen nu använder det utrymme som finns nästa år till satsningar på de små och medelstora företagen där jobben verkligen har förutsättningar att komma. Mindre valfläsk och mer av framtidssatsningar, alltså. Ansvarsfullheten bör bli en valfråga. Där är skillnaderna mellan blocken tydliga.