Kan framtidens välfärd räddas med hjälp av en gubbskatt? Förslaget lanseras av LO i rapporten Kan framtiden finansieras? Organisationen har numera sällat sig till dem som har insett att den samhällsekonomiska ekvationen inte går ihop när befolkningen blir äldre och allt färre ska försörja allt fler. Någonting måste göras - och det inom kort.
LO-ekonomerna, med chefsekonom Dan Andersson i spetsen, har därför tagit fram "ett diskussionsunderlag" där flera alternativa vägar skissas. Gubbskatten - effektivt döpt av Aftonbladet - utgör ett alternativ. Den går i korthet ut på att personer mellan 50 och 70 år ska betala några extra tusenlappar i skatt som ska öronmärkas för äldreomsorgen. Andra förslag handlar om att höja kommunalskatten med en tia (kronor - inte ören!), bredda momsbaserna, höja avgifterna för kommunala tjänster eller införa en privat omsorgsförsäkring.
Eftersom diskussionsunderlaget kommer från LO är det klokt att ta förslagen på allvar. Idéer som härstammar från LO-borgen snappas snabbt upp av kompisarna i Rosenbad.
Men det är talande att LO:s diskussionsdokument ställer frågan hur mycket vård och omsorg medborgarna kommer att önska i framtiden i främsta rummet och först därefter undrar hur människor framöver önskar göra avvägningen mellan arbete och fritid.
I själva verket är svaret på fråga nummer två helt avgörande för hur mycket resurser som finns till välfärdens förfogande. Vi måste helt enkelt arbeta mer. Det innebär inte i första hand att de som redan i dag heltidsarbetar ska slita några timmar extra, utan att en rejäl andel av den miljon människor i arbetsför ålder som i olika utsträckning försörjs av olika bidrag i stället måste ut på arbetsmarknaden.
Till LO:s försvar ska nämnas att denna diskussion faktiskt finns med i rapporten och behovet av ökat arbetsutbud nämndes vid det seminarium som LO ordnade i förrgår. Dan Andersson menade till och med att det "inte är rimligt att tro att vi kan finansiera höjd välfärd med höjd skattekvot". Men den synen återspeglas inte alls i de förslag rapporten presenterar. Varken gubbskatt, höjda avgifter eller 50-procentig kommunalskatt lär leda till att fler människor arbetar - tvärtom.
Inte heller den budget som arbetarrörelsens andra gren, dvs regeringen, nyligen presenterade tas problemet med arbetsutbudet på allvar. De sammantagna effekterna av skatteväxlingen gör att det kommer att löna sig än mindre att arbeta. Lägg därtill miljardrullningen för att införa friåret - för att fullt friska människor ska få betalt för att inte arbeta.
Att presentera idédokument som pekar ut framtidsproblem är en sak. Men det blir allt mer uppenbart att arbetarrörelsen brister både i förmågan att göra något åt saken och att tänka nytt.