Igår heltid, idag deltid
Vanföreställningar och tankeförvirring är två kännetecken för schizofreni. Den som befinner sig på Rosenbad, närmare bestämt på näringsdepartementet, i dag klockan 15.00 lär osökt komma att tänka på dessa symtom. Då presenteras nämligen en utredning om anställdas rätt till deltid för arbetslivsminister Hans Karlsson.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Svaret är beklagligt nog ja. Eller snarare: Hans Karlsson är fullt medveten om vad han gör. Däremot verkar han inte vara medveten om att hans idéer inte riktigt går ihop. För att inte tala om att de på ett större plan gör den svenska arbetsmarknaden stor skada, men väldigt liten — för att inte säga ingen — nytta.
Lutar sig Hans Karlsson mot det ena benet vill han alltså lagstifta om rätten till heltid. Byter han fot vill han stärka rätten till deltid.
Enligt båda versionerna av Hans Karlsson är det ett problem att människor inte arbetar så många timmar i veckan som de egentligen vill. Båda versionerna av Hans Karlsson är också överens om att eftersom de av naturen ondsinta arbetsgivarna inte tillräckligt tar hand om de anställdas önskemål är det dags att ta fram stora lagstiftningssläggan.
Gudmund Toijer, som på uppdrag av Hans Karlssons ena version har utrett rätten till heltid har insett att det här egentligen är ett omöjligt uppdrag. Alla uppgifter är inte utformade på ett sådant sätt att det automatiskt går att få heltid. Ett företags verksamhet är ju inte i första hand uppbyggt på när de anställda vill jobba utan på när kunderna vill ha service.
Således kan han inte föreslå en lagstiftad rätt till heltid utan att samtidigt presentera en rad undantag. Bland annat ska lagen inte omfatta företag med mindre än tio anställda. En sjundedel av de anställda ska dessutom även på stora företag få
vara deltidsanställda. Dessutom ska fack och arbetsgivare kunna träffa kollektivavtal som sätter lagen ur spel.
Med tanke på att Sverige har världens starkaste fackföreningar undrar man då varför man inte kan hantera den här frågan på normalt sätt, dvs genom avtalsförhandlingar. Några som undrar är Saco, som gör tummen ner för utredningen.
I bästa fall innebär lagen i praktiken ingen väsentlig skillnad mot hur det fungerar i dag, förutom att domstolarna kommer få ytterligare en börda när missnöjda deltidare drar arbetsgivaren inför skranket. I värsta fall ökar stelheterna på den svenska arbetsmarknaden, företagarna blir än mer tveksamma till att anställa eftersom det blir än mera riskfyllt och kostsamt. Det senare utfallet är tyvärr det mest sannolika.
Bara grova vanföreställningar om hur arbetsmarknaden fungerar kan förklara att regeringen ens tillsatte dessa utredningar. Att man inte inser problemen som lagstiftningen medför får väl skrivas på tankeförvirringskontot.