Ihålig rapport om kärnkraft
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det påstår vetenskapsjournalisten Fredrik Lundberg i en artikel i Ordfront Magasin, som i går vållade visst buller och bång.
Svensk kärnkraft skulle alltså ligga i botten när det gäller säkerheten i förhållande till andra jämförbara industriländer. Onekligen intressant — om det var sant.
LUNDBERG har gått igenom rapporteringen av incidenter från världens kärnkraftverk från 1991 till i april i år. Denna rapportering sker enligt en sjugradig skala, där 7 utgör en olycka av allvarligaste slag, medan 1
beskrivs som en enkel avvikelse från rutinerna. Lundberg har nu funnit att av totalt 46 rapporterade s k Ines 2-händelser var sju från Sverige. En kraftig överrepresentation för Sverige, konstaterar Lundberg, helt ogenerat.
Om det var så att alla länder rapporterade alla incidenter — och alla incidenter värderades enligt detaljerade kriterier som alla länder var överens om skulle Lundbergs slutsats ha en betydande relevans. Så är dock inte fallet.
Företrädare för den svenska Kärnkraftsinspektionen, SKI, hävdade i går att Lundbergs material är ofullständigt. Han hade sålunda inte tagit med kända incidenter i ryska kärnkraftverk från 90-talets början. Om inte alla länder rapporterar sina incidenter blir det naturligtvis omöjligt att dra bestämda slutsatser om hur säker, eller i detta fall snarare osäker, den svenska kärnkraften är i en global jämförelse.
LIKA ILLA är det i fråga om de kriterier enligt vilka olika incidenter värderas. SKI ser t ex allvarligare på brister som rör förhållandet människa—teknik—organisation (MTO) än vad kärnkraftsmyndigheterna i en del andra länder gör. Det medför ytterligare en osäkerhetsfaktor och underminerar ytterligare grunden för Lundbergs slutsats.
Nästan alla de svenska Ines 2-rapporterna härrör från de äldre svenska reaktorerna. Lundberg utgår från att det uteslutande beror på att en del av säkerhetssystemen i dessa reaktorer bara är dubblerade, medan de är fyrdubblade i de nya reaktorerna. Enligt SKI rör det sig i flertalet fall om s k MTO-händelser.
ATT SÄKERHETEN i de äldre reaktorerna i genomsnitt är sämre, i något varierande grad, än i nyare reaktorer är nog inte Lundberg ensam om att förmoda. Men i övrigt pressar han sitt material på ett sätt som har föga med vetenskaplig metod att skaffa.