Kritiken mot finansminister Anders Borg (M) har växt under hösten. Nu får det vara slut med snålandet, har det hetat från olika politiska läger (såväl Aftonbladets som Svenska Dagbladets ledarsidor, till exempel). Efter två års ständigt hushållande med skattebetalarnas pengar är det dags att börja spendera, anser man. Att satsa på framtiden och nya jobb.
På ett sätt är kritiken berättigad. Att komma ned i en statsskuld på dryga 20 procent om ett antal år, samma nivå som på 1960-talet, har inget egenvärde. Det är förstås ”duktigt gjort” av Sverige, speciellt i skenet av vad som händer i omvärlden. Men att vara politiker är inte bara att hålla i kassan, det är också att peka ut vägen framåt.
Kritikerna är dock väl tidigt ute då prognoserna pekar mot ännu ett litet budgetunderskott för staten även 2011. Den ekonomiska politik som varit så framgångsrik sedan 1990-talet, och som nu tillåter reformer i stället för sparpaket efter krisen, bygger på ett överskottsmål på en procent ”under en konjunkturcykel”. Givet underskott i lågkonjunktur måste det få bli 2–3 procent i bättre tider. Bäst att vänta lite, med andra ord.
Dessutom betyder de tillväxtsiffror som förblindat oss under hösten bara att nedgången från 2009 hämtas igen. Nästa år spås tillväxten sjunka på grund av problemen för länder som köper våra varor. Sett över en fyraårsperiod, 2008-2011, tros alltså tillväxten i Sverige uppgå till cirka en procent av BNP i genomsnitt per år. Inte så mycket att skryta med. Dessutom är även den nuvarande uppgången genomsnittlig i ett globalt perspektiv. Det är bara när vi jämför oss med den usla utvecklingen i USA och delar av EU som vi framstår som exceptionella.
Med detta sagt så kan det ändå nu vara dags för Alliansregeringen att lägga sig i startgroparna för att kunna möta ljusare tider med en jobbpolitik. Den senaste veckan har det kommit två viktiga ekonomiska prognoser som inte bara gäller konsumtionsdriven tillväxt, utan verkliga jobb. Rapporterna från Arbetsförmedlingen och arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen i förra veckan visar att det svenska ekonomiska läget snabbt kan förändras till det bättre.
Arbetsförmedlingens långtidsprognos bygger på intervjuer med 12 000 arbetsgivare och visar på en mycket stark optimism för de kommande två åren. Och det gäller inte bara den privata tjänstesektorn, som redan återhämtat sig från krisen, utan även industrin. Bedömningen är 5 000 nya jobb 2011 i en sektor som frös till is för två år sedan men nu går på normalvarv igen. Uppgången är mycket viktig för ekonomin som helhet och för en jämnare fördelning av tillväxten över landet.
Teknikföretagen har lagt örat ännu närmare fabriksgolvet och talat med över 500 industriföretag som säljer för sammanlagt 540 miljarder kronor, varav 79 procent på export. Prognosen tyder på en mycket robust tillväxt för de kommande åren. Visserligen har flera av Sveriges traditionella exportmarknader fortsatta problem, som USA och Storbritannien. Men Tysklands återhämtning och nya tillväxtmarknader kompenserar.
Sammantaget kan därför både Arbetsförmedlingens prognos om 7,5 procents arbetslöshet 2012 och regeringens egen bedömning om budgetunderskottet för 2011 snart visa sig vara alltför pessimistiska.
I så fall kan regeringen för första gången få visa vad den går för i högkonjunktur. Slutet av den förra, 2006–2007, räknas inte. Då hade man nyss tillträtt och var dessutom strängt upptagen med strukturella reformer. I valet 2014 kommer få att minnas den strikta och framgångsrika krispolitiken fem år tidigare. Det är på åtgärderna från och med nu man kommer att bedömas.
Det är faktiskt ett guldläge. Ekonomiskt utrymme finns och satsningen på forskningen har hållits uppe under krisåren. Den gröna, fossilfria sektorn har enorm tillväxtpotential. Det gäller bara för regeringen att hjälpa företagen över den kritiska tröskeln när det lilla företaget ska bli medelstort. Idéer finns i fyra partier, om riskkapitalavdrag och avdrag för forskning och utveckling. Och om ett reformerat skattesystem. Men det gäller också att komma ihåg att det finns fyra partier i regeringen.