ANC har tappat mark i varje sydafrikanskt val sedan apartheid avskaffades. Så har det också gått i år.
Det krävs uppenbarligen mycket mer än missnöje med korruption och sjaskiga affärer i landets ledning för att en majoritet av väljarna ska vara beredda att satsa på ett alternativ. ANC:s historiska roll som den ledande kraften i kampen mot apartheid gör att också kritiska väljare sluter upp så länge som inget lika trovärdigt alternativ finns.
Inför årets val försökte det liberala oppositionspartiet Democratic Alliance, också med ett förflutet i kampen mot apartheid, skapa ett sådant alternativ genom en allians med den respekterade ekonomen Mamphela Ramphele och hennes parti Agang. Men alliansen sprack och i valet försvann Agang helt. I stället kunde DA öka sitt stöd från 17 till 23 procent. Men steget att rösta på ett parti som för många framstår som ”vitt” är alltjämt för stort för majoriteten av väljarna.
Vill Zuma regera vidare som hittills så går det bra. Men om han vill ändra författningen så krävs två tredjedels majoritet i parlamentet. Det kan han få om han gör upp med Julius Malema, tidigare ordförande för ANC:s ungdomsförbund och därefter utkastad ur partiet. Malema har bildat ett eget vänsterpopulistiskt parti, Economic Freedom Fighters, som med fem procent av rösterna kan få den nyckelroll som Zuma inte har velat ge honom.
DA lär inte vara intresserat av att ändra författningen, i alla fall inte på ett sätt som inskränker pressens eller domstolarnas oberoende. Malema kan nog vara beredd till både det ena och det andra. Men att göra sig beroende av honom är i sig ett vågspel för Zuma.
Sydafrikansk politik blir mer oförutsägbar och årets val kan bli det sista där ANC kan förlita sig på historiska meriter för att vinna. Vi lär få se nya försök att skapa trovärdiga alternativ inför valet 2019.