Anledningen till att miljöpartiet de gröna kunnat spela något av en nyckelroll i svensk politik på senare år och fått igenom fler krav än vad partiets storlek i sig motiverar är inte, vad än miljöpartister tror, den förmenta sakliga styrkan och oemotståndligheten i partiets idéer.
I stället handlar det om en ökad förmåga att utnyttja det faktum att partiet har sakpolitiska beröringspunkter med de borgerliga partierna, till skillnad från vänsterpartiet och, för överskådlig tid, socialdemokraterna.
Man har likartad syn både på friskolor och arbetsrätt, och efter förra valet förhandlade miljöpartiet rent av ganska länge om en blocköverskridande fyrpartiregering med folkpartiet, centern och kristdemokraterna.
Miljöpartiet har med andra ord visat att man under vissa givna omständigheter kan tänka sig att samarbeta med borgerliga partier, till och med i regeringsställning. Detta må socialdemokration avsky i djupet av sitt hjärta, men partiet skulle aldrig drömma om att nonchalera det.
Så länge miljöpartiet kan göra troligt att man kan tänkas göra allvar av hotet om samarbete med borgerliga partier kommer man att kunna behålla sin maktställning i förhållande till socialdemokraterna. Men den dag miljöpartiet mer tydligt och mer permanent definierar in sig i det socialistiska blocket kommer också dess inflytande att minska.
Frågan är om inte en sådan process kommit i gång på senare tid. Det började med det beryktade seminariet på Bommersvik, som löddriga miljöpartister tycktes se som ett preludium till ett tämligen snart inträde i regeringen, medan socialdemokraterna kallt talade om "intressanta diskussioner".
Det fortsatte med att språkröret Peter Eriksson tonade ner det samarbete i form av ett par arbetsgrupper som finns med folkpartiet.
I går kom det andra språkröret Maria Wetterstrand med ett hårt angrepp på det borgerliga alternativet för att inte ta upp miljön. "Ekologiska analfabeters allians", sammanfattade hon klatschigt. I stället för att visa tänderna viftar miljöpartiet nu på svansen. Det gör knappast husse mer benägen att leverera de förväntade köttbenen.