Kravet på 24 000 kronor i ingångslön för sjuksköterskestudenter har fått effekt, enligt sjuksköterskestudenterna i Uppsala och Stockholm. Numera finns det många exempel på nyutexaminerade sjuksköterskor som erbjuds månadslöner på 24 000 kronor och mer. Men för de allra flesta är den första lönen fortfarande lägre. Snittlönen för nyutexaminerade är nu 22 000 kronor, bara 500 kronor mer än vad den var 2011, då löneupproret startade.
Därför nöjer sig inte längre sjuksköterskestudenterna i Uppsala och Stockholm med att kräva 24 000 kronor i ingångslön. Från och med nu är det 25 000 kronor som gäller. Utgångspunkten är förstås riktig. Det är inte rimligt att ett yrke som kräver tre års högskoleutbildning och som dessutom spelar en sådan roll för vårt samhälle har så låga ingångslöner. Kommuner och landsting som utnyttjar den individuella lönesättningen för att hålla nere lönenivåerna måste kritiseras, och studenterna gör rätt som sätter hårt mot hårt.
Men på en avgörande punkt slår ändå löneupproret fel. För sjuksköterskor precis som andra stora yrkesgrupper som huvudsakligen är offentliganställda, är det inte kollektiva lösningar av det här slaget som kommer att ge högre lön på sikt. Genom att fokusera på ingångslönen missar man det mycket större löneproblemet.
Det må vara orimligt att nyutexaminerade sjuksköterskors löner är så låga, men den stora orimligheten är att nyckelpersoner på sjukhus, specialistutbildade med lång erfarenhet, kanske bara har ytterligare 3 000-5 000 mer i månaden. Enligt Vårdförbundet tar det i snitt 19 år innan en ”specialistsjuksköterska har en högre lön än en grundutbildad med hänsyn till inkomstbortfall vid studier och studieskulder”. För till exempel en skol- eller röntgensköterska lönar sig vidareutbildningen inte ekonomiskt innan pensionen.
Med en sådan minimal löneutveckling är det inte konstigt att färre specialiserar sig, något som på allvar är ett hot sjukvården. Kraven på höjda ingångslöner för alla skulle kunna bidra ytterligare till detta. Givet att lönerna för specialistsjuksköterskor inte justeras uppåt samtidigt som ingångslönerna stiger, kommer det bli ännu trängre mellan ytterligheterna i en redan sammanpressad lönestruktur. Därmed minskar de ekonomiska incitamenten att specialisera sig ytterligare.
Därför är det märkligt att också Vårdförbundet fokuserar på ingångslönen. Man borde snarare fokusera på slutlönen. Precis som många andra i huvudsakligen offentliganställda yrkesgrupper skulle också sjuksköterskorna tjäna på en ökad lönespridning. Till vilken nytta är några tusen kronor mer i ingångslön om startskottet i lönekarriären i praktiken är slutpunkten?
Det är naturligt att sjuksköterskestudenternas fokus ligger på ingångslönerna, men för den stora gruppen sjuksköterskor är en lönesättning som tar hänsyn till och belönar erfarenhet och vidareutbildning mer angeläget. Det ska löna sig att vara sjuksköterska hela yrkeslivet, inte bara de första åren.