Ingen nationell befrielsekamp
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det finns också ett tydligt politiskt mönster. Sunni-arabiska väljare trotsade extremisterna och deltog i valet i december i avsikt att stärka sunniternas ställning inför regeringsbildningen. Lyckas sansade shia- och sunnigrupper etablera ett fungerande samarbete så kommer extremisterna obönhörligen att marginaliseras. Därför har grupper som al-Qaida ett stort intresse av att försöka förstöra det samförstånd som i bästa fall kan byggas upp mellan kompromissvilliga företrädare för de två lägren.
Att bomba sönder den gyllene moskén i Samarra är precis ett sådant dåd som kan utlösa det inbördeskrig som gärningsmännen eftersträvar. Kanske blir den symboliska betydelsen begriplig om man jämför med Peterskyrkan i Rom, Klagomuren i Jerusalem eller helgedomarna i Mecka. I moskén ligger shiamuslimernas tionde och elfte imamer begravda. I närheten finns den plats där den tolfte imamen, som enligt shiiterna ska återkomma och frälsa världen, försvann på 800-talet enligt kristen tideräkning.
Shiamuslimernas ledande auktoritet i Irak, storayatollan Ali al-Sistani, har utlyst landssorg och manat till fredliga protester. Men han har inte kontroll över alla shiitiska grupper. En rad angrepp mot sunnimuslimer och sunnimuslimska helgedomar rapporterades i går och Iraks största sunnimuslimska partiallians avbröt samtalen om bildande av en koalitionsregering.
Om den politiska processen bryter samman i Irak så läggs ännu en katastrof till alla de andra som landet utsatts för. Att förstöra helgedomar som vördas av 60 procent av Iraks befolkning och säkerligen respekteras av ännu fler är inte uttryck för någon nationell befrielsekamp.