Det är oklart - men fullt möjligt - att utländska terrorister fanns i den grupp som tog hundratals barn och vuxna som gisslan i Nordossetien. Men även om så inte var fallet så antyder valet av metoder - att medvetet försöka döda så många som möjligt - i sig ett samband med internationell terrorism.
Kriget i Tjetjenien var länge en fortsättning på två århundradens motstånd mot ryska erövringsförsök - ett motstånd som fick ny näring när en rad små kaukasiska nationer, bland dem tjetjenerna, år 1944 helt enkelt fraktades bort i boskapsvagnar till Centralasien. De som överlevde fick återvända några år efter Stalins död. Ingen kan förvånas över att det största och mest stridbara av de nordkaukasiska folken, tjetjenerna, tog chansen att åter försöka göra sig kvitt styret från Moskva när Sovjetunionen upplöstes 1991.
Efter fem års krig enades president Jeltsin och några mer moderata tjetjenska ledare 1996 om att de ryska trupperna skulle dras tillbaka mot att Tjetjeniens formella ställning tills vidare lämnades öppen. Men någon fungerande tjetjensk administration kunde aldrig byggas upp. Landet blev ett "svart hål" där kriminella ligor härjade fritt. Både tjetjener och inflyttade ryssar flydde.
Sammanbrottet för alla tidigare statsstrukturer skapade samtidigt jordmån och manöverutrymme för fundamentalistiska grupper med islamistiskt styre i hela regionen som mål. En attack 1999 mot Tjetjeniens västra grannrepublik, Dagestan, där också personer från Mellanöstern deltog var en av de faktorer som ledde till att Ryssland åter gick in militärt i Tjetjenien och tillsatte sin egen administration i stället för den som utsetts 1996.
Nu sägs en del av terroristerna i Beslan ha kommit från Tjetjeniens grannrepublik i öster, Ingusjien. Varken tjetjener eller ingusjer lär dock vilja styras av islamiska fundamentalister och det gäller i än mindre grad för invånarna i Nordossetien som i huvudsak är kristna.
Den ryska militära offensiven har inte löst problemet. Den ryska armén har själv dragits in i korruption och kriminalitet och den krigföring som sker riktas lika mycket mot oskyldiga civila som mot verkliga terror-ister. Samtidigt har Ryssland uteslutit samtal med mer moderata tjetjenska ledare - alla betraktas i dag som lika skyldiga.
Kollapsen för allt ordnat samhällsliv gör Tjetjenien till ett idealiskt basområde för terrorgrupper som kan rikta sina attacker också mot andra länder. Därför kan omvärlden inte längre acceptera att Ryssland betraktar Tjetjenien som enbart en rysk angelägenhet. Och samma ryska armé som för krig mot separatister i Tjetjenien stöder separatister i Sydossetien i grannlandet Georgien.
Att få slut på den till synes permanenta krisen kring Tjetjenien är därför ett internationellt intresse. Ryssland måste förmås att dra den logiska konsekvensen av sin egen argumentering. Men det blir ingen lösning om omvärlden "solidariskt" accepterar Rysslands vägran att tala med moderata tjetjener eller arméns samröre med ljusskygga element och separatister i grannländerna. En internationell konferens om Kaukasus behövs.