Ingen seger för frihandeln
Man får väl anta att EU:s handelskommissionär Peter Mandelson har försäkrat sig om stöd i alla medlemsländer för det textilavtal med Kina som nu förefaller vara klart. Avtalet ska nämligen godkännas av EU:s samtliga 25 medlemmar för att gälla. Blir det nej någonstans faller alltsammans.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Italien och Portugal började konstra.
I juli återinförde EU kvoter för tio varugrupper till utgången av år 2007. Det strider mot WTO-avtalets anda, men inte nödvändigtvis mot dess bokstav — särregler för import just från Kina tillåts nämligen till utgången av år 2008.
Det hedrar Sveriges regering och näringsminister Thomas Östros att man så tydligt kritiserat detta beslut. Faktum är att avtalet om att släppa textilimporten fri varit känt i tio års tid och Kinas konkurrensförmåga har varit uppenbar i åtskilliga år. Den
som vill hävda att effekterna av avtalet inte varit kända eller att den inhemska textilindu-strin inte hunnit förbereda sig för ökad importkonkurrens talar helt enkelt osanning.
För att göra situationen ännu konstigare infördes EU:s nya kvoter retroaktivt. Ett formligt berg av kläder — 80 miljoner plagg — som redan, i enlighet med WTO-avtalet, exporterats till Europa blockerades därmed i hamnarna. Det är detta klädberg som förhandlingarna mellan EU och Kina nu gällt.
Resultatet, förutsatt att inget EU-land föredrar att säga nej, blev att de 80 miljoner plaggen ska räknas av mot detta års eller nästa års textilkvoter. Kvotsystemet överges alltså inte. Men kläderna kan i alla fall från och med nästa vecka komma ut på marknaden i EU:s medlemsländer.
Visst har konsumenterna i Sverige och andra EU-länder anledning att glädjas. Utan ett avtal hade affärerna snart fått brist på kläder att sälja och priserna hade stigit rejält. Även handeln kan glädjas — om de beställda kläderna legat kvar månad efter månad så skulle de ha blivit allt mer svårsålda.
Men glädjen riskerar att bli kortvarig. Kläderna är i första hand till för butikernas höstkollektion och innebär ingen lösning för nästa år eller för 2007 och 2008. Då finns EU:s kvoter kvar och handeln i Europa tvingas vända sig till andra leverantörer än de kinesiska som i dag är i särklass billigast och effektivast. Den prishöjning som inte kommer nu kommer därför sannolikt senare. Det drabbar både konsumenter och återförsäljare.
Många europeiska producenter har förstått att anpassa sig till en ny konkurrenssituation genom att specialisera sig på andra varor än de jämförelsevis enkla textilprodukter som tillverkas bl a i Kina, samt genom att utveckla design och distribution. Men kvotsystemet drabbar dem också genom att de inte kan dra nytta av den kinesiska produktionskapaciteten.
Fri konkurrens och fri handel är avgörande för den ekonomiska utvecklingen. Bättre produkter till lägre priser är bra för alla och tillväxten gynnas av att arbetskraft och kapital styrs till de områden som ger bäst avkastning. Försöker man sätta konkurrens och frihandel ur spel så betyder det bara att teknik och tillverkning som blivit dyr och ineffektiv hålls vid liv med konstlade medel och att ingen ny produktion växer fram som kan ersätta den gamla. Det är ett slöseri med
resurser som innebär att hela folkhushållet blir fattigare.
Alla som íntresserar sig för fattiga länders utveckling vet att även om bistånd från rika till fattiga kan vara viktigt så är fri handel ännu viktigare. Producenter i fattiga länder måste få tillgång till de rika ländernas marknader om de ska ha
en chans att lyfta sig ur fattigdomen.
EU har som officiellt mål att bli världens mest effektiva och kunskapsintensiva ekonomi. Det är ett mål som bara kan nås med fri konkurrens och fri handel. Både EU självt och exportörerna i den fattiga delen av världen skulle vinna på att WTO-avtalet respekterades. Peter Mandelson har möjligen gjort en omöjlig situation lite mindre omöjlig, men någon seger för frihandeln har han inte vunnit.