Ingen väg tillbaka för Ukraina
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Förmodligen är initiativet mycket representativt för stämningsläget även utanför landets tv-redaktioner. I sitt akuta skede, då president Jusjtjenko upplöste parlamentet, Radan, och utlyste nyval till 27 maj, har krisen bara pågått i drygt ett par veckor. Men kraftmätningen mellan västorienterade demokrater och rysstillvända sovjetnostalgiker, mellan det västra av ukrainare dominerade Ukraina och den östra delen av Ukraina med rysk dominans bland befolkningen och mellan den nuvarande liberale presidenten Viktor Jusjtjenko och nuvarande och tidigare premärministern Viktor Janukovytj har pågått ända sedan Ukraina blev självständigt 1991.
Att det säkert finns otaliga övertramp och osmakligheter, där ingen sida lär kunna svära sig helt fri, i denna mångåriga maktkamp är en sak. Men kamp för att försvara och stabilisera demokratins landvinningar är ofrånkomlig och alltid meningsfull.
När president Viktor Jusjtjenko 2 april valde att konfrontera premiärministern och parlamentsmajoriteten och upplösa parlamentet stod han i själva verket med ryggen mot väggen. Förra årets parlamentsval resulterade visserligen i att Regionpartiet, Janukovytjs parti, blev störst och att han själv återkom som premiärminister. Men det berodde inte på att han hade väljarmajoriteten bakom sig, utan på att president Jusjtjenko och den färgstarka och populistiska Julia Tymosjenko, vars parti blev störst på den orangea sidan, inte kunde enas om en koalitionsregering.
Men sedan dess har premiärministerns falang lockat över ett stort antal parlamentsledamöter, ursprungligen valda att företräda något av de orangea partierna, och därmed erövrat majoritet i Radan. Den dag var inte helt avlägsen då Janukovytj hade kunnat mönstra kvalificerad majoritet i Radan och därmed erövrat möjligheten att rumstera om i författningen och sparka presidenten. Viktor Jusjtjenko hade alltså inget annat val än att upplösa parlamentet om han inte ville dö den politiska sotdöden.
Presidenten kritiseras demagogiskt av sina motståndare för att göra våld på demokratin när det i själva verket naturligtvis handlar om att dessa själva med mycket fördomsfria och oetiska metoder i månader underminerat den folkvilja som blev resultatet av förra årets val.
Tvisten ska slitas av författningsdomstolen, som sammanträder i morgon. Bägge sidor har klargjort att man kommer att respektera domstolens utslag, oavsett vilket det blir.
Utifrån betraktat kan Jusjtjenkos ingripande te sig äventyrligt. Men han hade knappast något annat val. Och det goda tycks det ändå ha fört med sig att motsidan nu visar tecken på en eftertänksamhet som hittills lyst med sin frånvaro.
Ukraina är också i dag i mycket ett annat land än det var för 15 år sedan. Med en växande, ekonomiskt aktiv medelklass, med ett folk alltmer vänder sig västerut och absolut inte vill tillbaka varken till diktaturen eller till ?Moder Rysslands? famn. Sovjetnostalgin har för länge sedan passerat sitt bäst före-datum även i Ukraina.