Ingen vann i Italien
LEDARE. Risken är stor att en regering ledd av Romani Prodi kommer att falla inom en nära framtid. Det är inte säkert att detta är någon stor förlust för landet. En klarare majoritet skulle vara bättre för Italien.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Redan i gryningen till tisdagen utropade sig Prodi som segrare medan Berlusconi när detta skrivs på tisdagskvällen ännu inte sagt sig vara besegrad. Tvärtom hävdar han att Prodi långt ifrån vunnit. Visst fog för denna hållning har han: i valet till deputeradekammaren är 43 000 röster oklara och ska räknas om.
Antalet kan tyckas nog så marginellt — men i det preliminära slutresultatet är skillnaden mellan de två motståndarna ännu mindre — ungefär 25 000 röster.
Det mesta tyder dock på att det ändå blir Romano Prodi som går segrande ur valet. Ett tag såg det ut som om Prodi och Berlusconi fick majoritet i var sin kammare men siffrorna sent på tisdagseftermiddagen visade att Prodi nått preliminär majoritet i båda. Någon triumf blir det ju inte eftersom vinstmarginalen blev så minimal.
Detta kommer att ha en avgörande betydelse för Prodis ansträngningar att kunna bilda en fungerande regering och för att kunna bedriva en regeringsduglig politik. Risken är stor att de mindre partier som ingår i Unionen i trotsigt övermod försöker driva sina egna frågor.
Med en minimal och därtill politiskt bräcklig majoritet i ryggen kan Prodi få svårt att hålla ordning i regeringen. Ett av koalitionspartierna, Rifondazione Comunista, som är en oreformerad gren av det gamla kommunistpartiet, står utomordentligt långt från den mittenpolitik som unionens större grupperingar representerar.
Detsamma gäller om det nu skulle bli Berlusconi som går segrande ur valet. Han torde få svårt att föra en sammanhållen regeringspolitik. Även i hans mitten-högerallians finns ett antal egenartade partier
som kan ställa till stora besvär för en högerregering. Men får Berlusconi bilda regering kommer han sannolikt att fortsätta sin arroganta maktpolitik. Dock har Silvio Berlusconi stått för en bedrift. Han har hållit ihop sin regering under en hel mandatperiod och detta händer inte ofta i Italien. Det resultatet imponerade tydligen inte på italienarna. Uppenbarligen har de många skandalerna kring honom ändå skadat hans anseende i många väljares ögon. Detta är förvisso ett hälsotecken.
@3a Text:Väljarna kan också ha gett Berlusconi respass för den förda ekonomiska politiken. Att vara premiärminister är någonting annat än att vara mediemogul, det har både Berlusconi och de italienska väljarna fått klart för sig. Italien har i dag världens tredje största statsskuld, den ekonomiska tillväxten är den långsammaste i hela Europa och arbetslösheten är skyhög.
Det Italien nu är i stort behov av är en kraftig reformering av ekonomin. I valrörelsen har Prodi skarpt kritiserat de usla statsfinanserna och han har också utlovat en återgång till en ekonomisk politik grundad på god etik. Unionen och Prodi tänker sänka arbetsgivaravgiften med fem procent och företagen ska lockas att frångå den anställningspolitik som grundar sig på tillfälliga kontrakt. Kampen mot skatteflykt ska skärpas och inte oväntat vill den förre EU-ordföranden Prodi föra den italienska utrikespolitiken närmare EU. Samkönade par ska jämställas med gifta, men det blir ingen bro över till Sicilien.
Frågan är bara hur många av de vitt skilda vallöftena som Prodi och hans koalition kommer att kunna genomföra. Riskerna är nämligen stora att Prodis regering blir kortlivad. Med den bräckliga grund som Prodis troliga regering kommer att stå på finns alla möjligheter till regeringshaveri.
Det räcker med att titta på grannlandet Frankrike där regeringens hårda krav på reformer väckte stora protester, inte minst från universitetsstuderande. Det är inte otänkbart att någon grupp i Unionen kommer att falla till föga om reformerna skulle väcka lika starka protester bland italienarna.
Risken för att en regering Prodi kommer att falla inom en nära framtid är stor. Det är inte säkert att detta i sak är någon stor förlust för landet. En klarare majoritet och ett tydligare uppdrag från väljarna skulle vara bättre för italienarna.