En annan skrev en insändare i UNT i förra veckan om stöket i hennes klass, ”Våra lektioner blir förstörda varje dag”. Båda dessa initiativ från tonåringar blev nationellt uppmärksammade. Av goda skäl. De berättade som det var, helt utan krusiduller och därför mycket effektivt.
Skolstöket brukar handla om lärarrollen, mobilförbud etc. Hela problemet blir mycket konkret med insändaren från En som vill ha förändring: ”Jag går i åttan på en skola i Uppsala och är trött på att lektionerna i skolan blir förstörda varje dag. Jag har kompisar från olika skolor och det verkar vara likadant överallt … det finns de som skriker, snackar, springer runt och leker med gardiner, stolar, pennor och allt vad det är, så spårar det ur. Vi gick väl ut förskolan för länge sedan? … Det är så obeskrivligt sorgligt att alla barn i Sverige får gå i skolan gratis, och så gör dom såhär.”
Ja, det är obeskrivligt sorgligt. Och uppmuntrande. En tonåring som vill ha förändring, eller två, kan vara början på en verklig förändring.