Initiativet förlorar fart
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Man skulle tro att det nu är tid att samla styrkorna. När ett första delmål är nära brukar uppslutningen bli stark, frivilligstyrkorna känna arbetsglädje och ett mediegeni som Gudrun Schyman se till att strålkastarna sprider ett så fördelaktigt ljus som möjligt.
Men icke. I stället kommer besked om att en av huvudfigurerna bakom Feministiskt initiativ, Ebba Witt-Brattström, lämnar organisationens styrelse och inte står till det kommande årsmötets förfogande.
Tidsbrist, löd den första officiella anledningen och Gudrun Schyman var snabb att säga att det inte låg någon som helst schism bakom avhoppet. Senare bekräftade dock Ebba Witt-Brattström att samarbetet i styrelsen inte har fungerat och att det har funnits ett "demokratiskt underskott".
Ebba Witt-Brattström tillhör dem som har varnat för att låta Feministiskt initiativ få en alltför stark vänsterprägel. Redan innan ett fullständigt partiprogram är färdigt står det dock klart att hon där i allt väsentligt har misslyckats — partiets främsta paroller blir sex timmars arbetsdag och delad föräldraförsäkring, två frågor med tydlig vänsterprofil. Och hon säger nu att hon inte vill hamna i en gisslansituation, där hennes namn tas till intäkt för att fler åsikter än de vänsterinriktade får plats.
Hon har också varit pådrivande för att det kommande partiet ska få mer än en ledare, för att inte FI bara ska uppfattas som en fortsättning på det vänsterparti Gudrun Schyman ledde innan skattemyndigheten började granska hennes kvitton.
Ebba Witt-Brattström har varit en av de FI-företrädare som har synts och hörts mest. Hennes engagemang har inte gått att ta miste på. Att hon nu inte känner det mödan värt att fortsätta engagera sig visar att hon inte längre tror på projektet.
För Gudrun Schyman förhåller det sig annorlunda. Eftersom hon numera är partilös måste Feministiskt initiativ lyckas för att hon som riksdagsledamot ska kunna fortsätta åka land och rike runt för att synas och höras. Det dagliga riksdagsarbetet visar hon ett synnerligen förstrött, om ens något, intresse. Frågan är om detta skulle förändras om hon satt där på ett FI-mandat i stället för ett v-mandat.
Men det förvånar ingen att Gudrun Schyman både har tillfrågats och tackat ja till posten som talesperson för det parti som snart bildas.