I Sverige har vi fått vänja oss vid att industrijobb flyttar utomlands, medan tjänstesektorn växer. I stort är detta en ganska naturlig utveckling. Mogna företag, som tillverkar och säljer en viss typ av vara på en global marknad, vill förstås göra detta till lägsta möjliga kostnad.
Det nya efter finanskrisen är att tjänstesektorn sannolikt inte fullt ut kan kompensera för de industrijobb som inte kommer tillbaka. Risken är att arbetslösheten biter sig fast på en högre nivå under 2010-talet. Då kommer det att behövas nya företag. Och förutsättningar för att små och medelstora företag ska kunna växa. Jobblinjen i all ära, men alla kan inte anställas i handeln.
Kristdemokraterna sällar sig nu till Folkpartiet och Socialdemokraterna som ett parti med en innovationspolitik. KD vill att alla skattefritt ska få spara upp till 100 000 kronor på ett riskkapitalkonto, pengar att användas som startkapital i egen verksamhet. Företagsnära forskning, inkubatorer och omfördelning av statligt riskkapital ingår också i paketet.
Det är inte så att det saknas pengar till de mindre forskningsföretagen i Sverige i dag. De senaste två åren har privata riskkapitalbolag investerat 50 miljarder kronor. Staten bidrar genom innovationsstiftelserna (gamla löntagarfondspengar), Industrifonden, Vinnova och Almi. Dessutom finns stöd som inte bara är ekonomiskt. I Uppsala exempelvis genom de båda universiteten, Stuns och inkubatorn UIC.
Nej, den lille forskaren med den stora idén behöver inte känna sig ensam. Men han eller hon behöver känna sig uppskattad. Trots att man är en så viktig faktor för landets framtid vittnar många om åratal av slit och stundtals, faktiskt, ren fattigdom.
Visst har man valt det själv, att lämna en trygg anställning i akademin för att man brinner för en idé. Men ingen tjänar på att dessa personer brinner så mycket att de bränner ut sig.
KD har nu alltså riskkapitalkontot som ett förslag. FP har lagt förslag om riskkapitalavdrag och skatterabatt för forskning och utveckling. Även S har föreslagit dels en riskkapitalfond och dels ett skatteavdrag. Detta har resulterat i en fond med pengar från Vattenfall (fem miljarder kronor) i den gemensamma rödgröna budgeten, men ingenting för den enskilde företagaren.
Vägen ligger således öppen för regeringen att skapa en innovationspolitik som ger både en viss trygghet och en morot till dem som vill försöka. I Uppsalas företagsparker finns de som redan kommit ganska långt. Och bakom dessa väntar ännu många fler.
Med politiken som grund, och en hel del tur på vägen, kan vi få ett nytt Ericsson (som KD skriver). Men utan den grunden hjälper ingen tur i världen.