Socialdemokraterna söker en ny politik för full sysselsättning. Men de gamla industrijobben kommer inte tillbaka till samma nivå igen, oavsett konjunktur. Och då går det inte att se ner på den enda del av arbetsmarknaden med riktig tillväxtpotential, den privata tjänstesektorn.
Partiföreträdare för S har gång på gång visat att jobb inom till exempel telemarketing- eller bemanningsbranschen egentligen inte är någonting man önskar sig. Den allra starkaste motviljan finns mot städning i andras hem. Kongressbeslutet från 2009 om att avskaffa rutavdraget grundade sig i första hand på att avdraget i högre grad utnyttjas av höginkomsttagare.
Den hållningen har blivit alltmer orimlig i takt med att rutavdraget blivit populärare (416 000 använde rut 2011, en ökning med 27 procent) och jobben har strömmat till i den hushållsnära sektorn. I höstens S-skuggbudget försökte Håkan Juholt med konststycket att ha en fot i varje läger, genom att behålla halva rutavdraget. På så vis lyckades han svika både kongressledamöterna och den trovärdiga jobbpolitiken.
Partistyrelsemedlemmen Luciano Astudillo (S) visar nu på en möjlig väg framåt (DN Debatt 8/1). Med ett generellt ”timavdrag” för privata tjänster breddar han användningsområdet betydligt jämfört med rutavdraget. Bilreparationer, kropps- och hårvård och it-tjänster är exempel på nya tjänster med stor potential att kunna användas av hushållen.
Astudillos förslag ska ses som en testballong under den pågående S-skatteutredningen. Hur det tas emot av partiet återstår att se. Reaktionerna från S-bloggare innehåller allt från omdömen som ”nytänkande” till att han nu accepterat ”den borgerliga synen på jobbtillväxt”.
Det är en svår balansgång han ägnar sig åt, när han ska blidka det egna partiet med alliansens argument, att avdraget stryper den svarta sektorn. Han ber också hovsamt om ursäkt för att förslaget ”kan uppfattas som provocerande”. Det mest lockande för trogna S-ombud torde vara att den allra mest provocerande tjänsten, städningen (pigdebatten), nu späds ut med annat innehåll och därför borde vara lättare att acceptera.
Om Socialdemokraterna ändå sparkar bakut, och försitter denna chans att ta initiativet i jobbpolitiken, borde regeringen allvarligt överväga Astudillos förslag. Ett ritavdrag för it-tjänster har redan föreslagits och mer är på gång. Det är dags att ta ett grepp om tjänstesektorn som ersättning för dagens lapptäcke.
Den stora fördelen med ett generellt avdrag är att man slipper den snedvridna konkurrensen mellan branscher och de många gränsdragningsproblemen mellan vad som är och inte är avdragsgillt. Subventioner är inte idealiskt på sikt men kan behövas som draghjälp på områden där mönstren måste brytas – där den svarta marknaden styr och där de vita jobben är försvinnande få på grund av det höga priset.