Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets partiledare, vill ändra grundlagen så att det ska krävas kvalificerad majoritet i kommunfullmäktige eller två beslut med val emellan för att sälja offentligt ägda verksamheter. Han hänvisar till att grundlagen redan skyddar enskild äganderätt – då bör också det offentliga ägandet skyddas.
Är detta ett rimligt konstitutionellt resonemang? Nej, knappast. Grundlagarna har två funktioner i en demokrati. Dels ska de ange vilka spelregler som gäller för politiken – parlamentarism, representativt styre, statschefens ställning och liknande saker. Dels ska den ange vilka fri- och rättigheter individen har i förhållande till det allmänna – yttrandefrihet, religionsfrihet, skydd till liv och egendom och åtskilligt annat.
Skydd av enskildas egendom är därmed en annan typ av fråga än skydd av det offentliga ägandet. Vad som ska vara offentligt och privat är en fråga för politiska bedömningar – inte en fråga om grundläggande skydd för individen. Kvalificerad majoritet brukar krävas för att ändra politikens spelregler – inte för att avgöra vad som ska vara offentligt och privat.
Sjöstedt kan ha rätt i att en del kommunala verksamheter sålts på lösa boliner och till oseriösa köpare. Men sådant bör motarbetas på vanlig politisk väg och inte genom att grundlagen låser det offentliga ägandet till just den omfattning det har i dag.