Inte ens Ams vet allt om framtiden
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
I förbigående nämner han det som i själva verket är nyckelfrågan, nämligen skolan. Stora resurser sätts in för att kompensera brister i utbildningen hos ungdomar som inte kommer in på arbetsmarknaden, skriver Bo Bylund. Samhällsekonomiskt vore det förstås mycket bättre om det var skolan som såg till att göra något åt det.
Ams-chefen föreslår ett helt program med åtgärder. Centralt i hans förslag är att skolan och senare högskolan borde anpassa sin undervisning till arbetsmarknadens behov. Ams skulle informera skolor och högskolor om vilka behov som finns för den framtida arbetsmarknaden, understryker han.
Också eleverna borde få denna information. Det gäller bland annat vilka linjer som tidigare har lett till arbete. Arbetsförmedlingarna borde också erbjuda konkreta kurser där man får lära sig arbetslivets krav och regler och hur man gör för att ta sig in på arbetsmarknaden, tycker Bo Bylund.
Det kan verka rimligt vid den första anblicken, men vid den andra helt orimligt. På mycket kort sikt vet naturligtvis Ams och arbetsförmedlingarna vilka jobb som är lediga. Men vad vet Ams om framtiden? Riktigt orolig blir man av förslaget att Ams ska ge
råd om vilka utbildningslinjer som tidigare givit arbete.
Här talas över allt i vårt land och i hela världen om globaliseringen och dess krav på snabb anpassning efter helt nya förhållanden i en föränderlig värld. Ingen kan i framtiden räkna med att ha kvar samma jobb hela livet. I stället får man inrikta sig på att byta jobb och kanske hela sin inriktning ett par gånger. Att i det läget ge råd om vilka jobb som tidigare kunnat sökas med framgång är knappast något lyckat recept.
Erfarenheterna av sådan rådgivning är inte goda. För bara något år sedan skulle alla bli lärare, eftersom det var stor brist på lärare. Nu visar det sig att det är förskollärare och möjligen mattelärare det är brist på och i övrigt varnas för stora överskott av lärare. Så den som förra året lyssnade på råd står där i dag med lång näsa.
Så har vi IT som först var det som alla skulle satsa på. Så blev det en bubbla, och knappt hade bubblan brustit förrän datakunskap igen var så efterfrågat att företagen med ljus och lykta sökte efter ungdomar med sådan utbildning. Fel på fel alltså, för rådgivarna.
Det finns arbetsuppgifter i dag som ingen kunde gissa för 20 år sedan att de alls skulle finnas. Och det finns massor av människor som satsade på helt tokiga utbildningar och som sedan hittade just sin nisch för framgång. Det sägs att de stora brittiska världsföretagen ofta leds av personer med humanistisk - och alldeles fel - akademisk utbildning.
Gunnar Wetterberg, historiker och diplomat som bland mycket annat sysslat med långtidsplanering på finansdepartementet, varit direktör i Svenska kommunförbundet och nu är samhällspolitisk chef på Saco, har skrivit en bok som många borde läsa, "Arbetet - välfärdens grundval." Där påminner han om att arbetsgivaren inte bara anställer en person som har vissa kunskaper på ett speciellt sakområde. I själva verket är det kanske allra viktigast att den som anställs kan skilja på viktigt och oviktigt och har förmågan att hitta nya vägar.
Utbildning är något som ska lägga grunden för en framtid som ingen vet så mycket om. Den som vet bestämt att han vill bli snickare ska naturligtvis utbilda sig till snickare.
Men den som inte riktigt vet bör nog betänka att ingen annan - inte ens Ams - vet vad framtiden bär i sitt sköte. Därför är det bättre att satsa på något som man själv är intresserad av, för då är chansen större att man gör något meningsfullt och skapande av sin utbildning.
gunvor.hilden@comhem.se