Inte ett ''smaddevack''
Det magiska ordet för regeringens utbildningspolitik är "hälften". Målet är att hälften av alla ungdomar i en årskull ska ha börjat på universitetet eller högskolan före 25 års ålder. Vilket på flera sätt är en sympatisk tanke.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men genom att bara stirra sig blinda på antalet studieplatser har socialdemokraterna helt glömt bort den andra, viktigare, aspekten — att utbildningen också måste hålla god kvalitet.
I den senaste budgeten meddelade regeringen att högskolan skulle byggas ut med 17 500 platser. Till att börja med är det inte helt sant. 3 500 av dessa platser inrättades redan i år. Den extrautbyggnad som regeringen gav pengar till i budgeten för kommande år var alltså 14 000 platser.
Dessutom stöter regeringen på patrull hos lärosätena. Några nya platser räcker inte pengarna till, meddelar Uppsala universitet. "Tack och amen", säger man vid Göteborgs universitet, och berättar att de extra pengarna kommer att gå till att kvalitetssäkra den undervisning som redan sker. "I övrigt gör vi inte ett smaddevack", bekänner planeringschefen Per-Erik Eriksson öppenhjärtigt.
Räkna med att regeringen blir sur. Att få in fler på högskolan är inte bara ett sätt att öka utbildningsnivån — det hjälper även till att frisera arbetslöshetsstatistiken. Enligt Statistiska centralbyråns färska statistik finns 72 000 heltidsstudenter som söker jobb. Internationellt betraktas de som arbetslösa, men inte i Sverige.
Ändå är det svårt att känna annat än sympati med lärosätena när de vill satsa på kvalitet och inte bara på kvantitet. När regeringen påstår att det ena inte utesluter det andra talar den mot bättre vetande. Undersökning efter undersökning visar att studenternas förkunskaper i många fall är bristfälliga. Att det ges nybörjarkurser i tyska och franska är exempel på universitetets gymnasifiering, liksom att många studenter som börjar på ingenjörsutbildningar behöver grundkurser i matematik innan de påbörjar den egentliga utbildningen.
Lägg till det att var tionde elev går igenom nio års grundskola utan att få behörighet till gymnasiet och det blir uppenbart att hela utbildningsväsendet lider av kvalitetsproblem. Situationen framstår som om möjligt än värre när man tar del av Pär Fröjds doktorsavhandling. Han visar att läsförmågan hos många av dagens 16-åringar är på så låg nivå att de inte klarar att läsa textremsan på en biofilm — ändå kan de få betyget godkänt i svenska. Medan universitetet gymnasifieras förvandlas gymnasiet till grundskola. Barn och ungdomar slussas vidare, men det är långt ifrån säkert att deras kunskaper ökar.
Regeringens främsta utbildningsmål handlar om att hälften av en årskull ska börja på universitetet eller högskolan. Vad denna hälft lär sig verkar mindre viktigt.