Inte helt utlämnad
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Många, sannolikt de flesta, skulle svara nej. Ändå är det precis så här Sverige framöver kommer att behandla sina asylsökande.
Den som söker asyl i Sverige får sitt ärende prövat av Migrationsverket. En handläggare ska utreda om det finns tillräckliga skäl till asyl och utredningen ligger sedan till grund för beslut. Blir man inte nöjd med beslutet kan man överklaga.
Tidigare överklagade man till Utlänningsnämnden. Men efter många turer ska denna nämnd äntligen läggas ned, trots hårdnackat och flerårigt socialdemokratiskt motstånd. I stället ska den asylsökande kunna
få sin sak prövad i domstol.
Han eller hon har då rätt till ett offentligt biträde. Den som känner till en bra jurist får självklart föreslå denna till sitt biträde. Men av naturliga skäl är det inte så vanligt att människor från andra länder som är här för att söka asyl har full överblick över bra jurister i Sverige. Det offentliga biträdet utses därför i normalfallet av — Migrationsverket.
Den myndighet som får sitt beslut överprövat ska alltså utse sin egen motpart inför de kommande domstolsförhandlingarna. Att den nya asylprocessen ändå anses betydligt mer rättssäker än den gamla säger således en hel del om hur illa ställt det har sett ut tidigare.
Kenneth Lewis, ordförande i Advokater utan gränser, hävdade i en debattartikel i Dagens Nyheters nätupplaga (6/1) att Migratonsverket hellre utser offentliga biträden som gör ett hafsverk än sådana som är kunniga och engagerade.
Den anklagelsen avfärdas naturligtvis av Migrationsverket. Och migrationsminister Barbro Holmberg ser inget problem med den föreslagna ordningen. "Den asylsökande är inte helt utlämnad till Migrationsverkets beslut," säger hon till Ekot, och hänvisar till att det går att överklaga beslutet om offentligt biträde.
Det säger en hel del om ministerns syn på rättssäkerhet att den asylsökande "inte helt" är utlämnad till Migrationsverket. Blotta misstanken om att systemet kan komma att missbrukas borde få varningsklockorna hos en rättsivrande regeringsrepresentant att ljuda.
Men Barbro Holmberg ämnar inte göra någonting. Det förvånar inte lika mycket som det förskräcker.