"Hade det bara varit taktik hade det varit ganska lätt att byta ståndpunkt om motståndet blev för hårt," sade Lars Leijonborg i sitt tal. Men så var det alltså inte. Det var fråga om övertygelse. Och det var där många blev besvikna. Fel taktik kan man förlåta, men ideologiska fel är värre.
Och taktik blev det ändå när han påpekade att om riksdagen säger nej till övergångsregler och det blir problem så vet alla att folkpartiet i alla fall hade ett alternativ.
På tal om de nya EU-medborgare som skulle komma hit och leva på våra bidrag ansåg han att det inte skulle vara möjligt att upprätthålla generell välfärd "på ganska hög nivå" om vi lät "alla dem stanna".
Lars Leijonborg vet alltså, i motsats till alla andra, att det finns många polacker, ester, letter och litauer som kommer hit för att leva på svenska bidrag. De är enligt Leijonborg så många att det skulle vara omöjligt att upprätthålla välfärden för oss svenskar.
Så långt har inte ens Göran Persson gått. Han har nöjt sig med att tala om risken för social turism. Samtidigt kunde Lars Leijonborg i Ekots hårda utfrågning i lördags inte svara på frågan hur många sociala turister från EU:s nya medlemsländer som krävs för att det skulle bli nödvändigt med lagstiftning. Göran Persson har inte heller besvarat den frågan.
Visst kan man som Lars Leijonborg säga att kravlöshet inte ska vara liberalismens kännemärke. Det är alldeles sant att den "snällism" som han vänder sig emot tidvis har kännetecknat även folkpartiet, för att inte tala om socialdemokraterna. Men övergångsregler har ingenting att göra med "snällism".
Gör din plikt, kräv din rätt! Så beskrevs den gamla arbetarmoralen och den håller än. Det är rätt att kritisera flumskolan, som inte lär ut kunskaper utan i stället "social samvaro" och annat trevligt. Det är rätt att påtala att folk fuskar med bidragen i vårt land och att detta måste bekämpas. Det finns många exempel.
Felet med Lars Leijonborgs övergångsregler, som gör att de definitivt inte kan kallas liberala, är att han vill särbehandla en viss sorts EU-medborgare, nämligen dem som kommer från EU:s nya medlemsländer. Dessutom har han upptäckt detta problem just nu, sedan folkpartiet i åratal kämpat för att EU ska utvidgas just med dessa länder.
Varken svenskar eller utlänningar bör missbruka svenska bidrag. Reglerna bör vara utformade lika för alla. EU:s regelverk är uppenbarligen oerhört snårigt. Men klarhet borde ha uppnåtts för flera år sedan.
Hur det går i riksdagen på onsdag vet ingen. Genom taktikröstning kan socialdemokraterna se till att det blir det moderata förslaget som står mot regeringens, och då kan det gå hur som helst. Det mest sannolika är väl ändå att det inte blir några övergångsregler.
Men Lars Leijonborg har med sitt förslag upprört folkpartiets kärnväljare. Även om partiet lyckas slingra sig ur situationen genom att riksdagen säger nej till alla övergångsregler kommer dessa kärnväljare inte att glömma vad de med rätta uppfattar som ett ideologiskt svek. Det kommer att märkas i den kommande valrörelsen.