Inte utan min taco

Uppsala2007-06-07 00:01
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
För första gången på 21 år har frågan om illegal invandring hamnat i hetluften i Washington DC. Föremål för febrila och hetsiga debatter landet över är den nyss presenterade planen för en reform av USA:s invandringspolitik. Bush initierade reformen 2003, men kriget i Irak och presidentkampanjen 2004 överskuggade ambitionerna. Alla förslag att komma överens kollapsade under våren 2006 och debatten har legat på is tills nyligen då frågan, nu med demokratisk ledning i senaten, tog fart på nytt.
I stora drag handlar det nyss framlagda förslaget (som presidenten for övrigt stödjer) om en drastisk reform som stryper till USAs nuvarande villkor för invandring. Förslaget, som till stora delar skrivits av senator Edward Kennedy, demokrat från Massachussetts, föreslår ett gästarbetarprogram som ska förse näringslivet med billig, och tillfällig arbetskraft vid behov, samt erbjuder en liten möjlighet for de miljontals illegala invandrare som i dag lever och arbetar utan formella papper i USA att "stiga fram i ljuset" och få en chans att göra rätt för sig. Vi talar här om drygt 5 procent av den totala arbetskraften i USA, i vissa yrken upp till en fjärdedel av arbetskraften. Den fula baksidan av förslaget är kraftigt skärpta regler för anhöriginvandring, ett meritbaserat visumsystem och dryga böter för illegala invandrare som väljer att kontakta myndigheterna. Republikanerna är arga för att de anser att lagförslaget är för mjäkigt och i själva verket ger en fristad och belönar de invandrare som uppehållit sig i landet olagligt. Presidenten gör allt han kan för att övertyga väljarna om att det minsann inte är någon nåd han distribuerar till den olagliga befolkningen. Han är ju en stor tuff republikan!
Det republikanska partiet efterfrågar som bekant hårda och ganska hänsynslösa tag mot illegala invandrare, medan demokraterna ihärdigt arbetar för en kompromiss som inte leder till en total katastrof for samtliga inblandade. Demokratiska lobbyorganisationer säger att böterna är för dryga, och innefattar fantasisummor som en genomsnittlig familj inte bara kan betala utan vidare. Närmare 5000 dollar kostar det att "säga förlåt" till migrationsmyndigheterna. Ungefär samma pris som det kostar att smugglas över den mexikanska gränsen till USA.

En stor förändring är också de nya reglerna för anhöriginvandring. I en oförskämd ton beskrivs familjeåterföreningar som någon konstig biverkning av avlägna släktingars invandring, när det i själva verket handlar om skärpta krav även för den omedelbara familjen. De enda som fredas i förslaget är gift partner till amerikansk medborgare eller minderårigt barn till medborgare.
Bland vanliga amerikaner går åsikterna isär, och många är förvirrade. I ett land som räknar mångfald till sin nationella identitet kommer debatten som ett främmande fenomen. Vad vore USA utan sina invandrare? Om alla mexikaner slängs ut, vem ska då laga billiga tacos? Vem ska driva den billiga kemtvätten? Var hitter man en städerska för under 30 kronor i timmen?

Det som slog mig tidigare den här veckan är hur öppet frågan diskuteras bland arbetskamrater. Trots vår ädla svenska yttrandefrihet ligger det oss lite i fatet att vi är så politiskt korrekta. Mig veterligen skulle en diskussion om invandring på en vanlig svensk arbetsplats dö ut ganska omgående, eller leda till att någon omedelbart anklagas för att vara en rasist. Åter till saken.
- De tar våra jobb! De kostar oss pengar! Illegala invandrare stjäl och ställer till med otyg! Billig arbetskraft leder till sänkta minimilöner, skriker den amerikanska medelklassen. Retoriken känns skrämmande bekant. Det är tuffa tider.
Kanske är detta bara början på en amerikansk version av den främlingsfientlighet och integrationsproblematik som europeiska länder har kämpat med i decennier?
Läs mer om