Varje inskränkning av den personliga integriteten verkar inte så farlig i sig. En FRA-lag, en Ipred-lag eller en övervakningskamera har ju primärt syftet att komma åt grov brottslighet, inte att registrera laglydiga medborgare. Därför är det heller inte konstigt att det tar tid innan konsekvenserna av varje förslag blir uppenbara och reaktionerna kommer.
Men för en regering är det både oförklarligt och oförsvarligt att inte vara på tårna från början. När förslag som rör elektronisk övervakning bereds måste den personliga integriteten finnas med från start. Så har det inte varit med nämnda lagar. Så är det heller inte med datalagringsdirektivet som riksdagen ska rösta om 16 mars.
Regeringen har haft mycket gott om tid på sig, mest i hela EU, men har börjat i fel ände. Först beslutar man sig för långtgående ingrepp i den personliga friheten och integriteten. Sedan börjar man steg för steg att backa och försöka mildra de integritetskränkande effekterna.
Med datalagringsdirektivet ska tele- och internetoperatörerna lagra uppgifter om trafiken i sex månader. Uppgifterna gäller vem som talat med vem, när samtalet ägt rum och med vilken utrustning. Dessutom också var man befunnit sig under tiden.
Den tyske politikern Malte Spitz (De Gröna) har på nätet lagt ut en utvald del av de uppgifter som lagras angående honom. Det gäller hur många samtal och sms han gjort och hur länge han varit uppkopplad vid varje tillfälle. Samt exakt var han befinner sig, på vilken adress, vid varje given tidpunkt. Det är en tänkvärd inblick i vad datalagringsdirektivet handlar om.
Sverige riskerar nu böter om inte lagen om datalagring kan införas 1 juli. Detta ser också ut att bli verklighet då Sverigedemokraterna i veckan sagt att man ansluter sig till Vänsterpartiet och Miljöpartiet och tvingar fram en bordläggning i riksdagen. Datalagringsdirektivet kan då fördröjas i ett år. Justitieminister Beatrice Ask (M) går till motangrepp och menar att kritiken är obefogad. Nu är det motståndarnas fel om Sverige tvingas betala böter.
Men det är regeringen som genom sin långsamma och tveksamma hantering har öppnat för invändningar av olika slag. Det är regeringen som öppnat för att partier som knappast alls värnar frihet och personlig integritet får vinna poänger i debatten. Nu är det för sent att ställa allt till rätta och då är det regeringen som måste bära ansvaret.