Irak börjar om
LEDARE. Ett knappt år efter Saddam Husseins fall kan Irak i bästa fall ta de första stegen i riktning mot demokrati genom den provisoriska författning som det styrande rådets medlemmar nu undertecknat.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Nu är det inte bara val som behövs för att ett demokratiskt system ska fungera. Lika grundläggande är att de politiska aktörerna tolererar varandra och respekterar de spelregler som man nu tycks ha enats om.
Den provisoriska författningen är en kompromiss — men den som tror att kompromisser alltid är något tvivelaktigt bör tänka efter en gång till. I ett samhälle med så starka motsättningar som det irakiska måste alla grupper ge upp något för att man alls ska kunna leva tillsammans. Det enda alternativet är inbördeskrig — med troligt slutresultat att någon grupp, som under Saddam Hussein, förtrycker de andra eller gynnas av en diktaturregim som behöver stöd där den kan få det.
Under Saddam Hussein gynnades sunnimuslimerna på alla andra stora gruppers bekostnad. Sunnimuslimerna som grupp kan inte ställas till ansvar för detta, men de kan inte heller göra anspråk på bevarade privilegier i ett demokratiskt Irak.
Shiamuslimerna utgör minst 60 procent av Iraks befolkning. Även ledande shiagrupperingar har nu accepterat att de inte, i kraft av sin majoritetsställning, ska kunna diktera politikens villkor i det nya Irak. Kurderna får behålla det självstyre de haft sedan kriget 1991, men får släppa förhoppningarna om en självständig stat.
Inom alla dessa grupper finns det extremister som inte accepterar annat än att de själva får bestämma. Allt talar t ex för att det är sunniextremister — med eller utan kopplingar till al-Qaida respektive den störtade irakiska regimen — som genomfört de blodiga attentaten mot shiamuslimer under den process som lett fram till undertecknandet av den provisoriska författningen.
Mycket talar också för att dessa attentat bidragit till att shialedarna i det längsta dröjt med att underteckna författningen. Man har känt ett behov av att markera att man inte finner sig i hot och diktat utan gör vad som krävs för att försvara majoritetsbefolkningens intressen.
Det krävs ansvarstagande och moderation från alla de stora folkgruppernas ledare om Irak ska kunna bli ett fungerande och någorlunda demokratiskt samhälle när ockupationsmakterna till sist drar sig tillbaka. Men det vore fel att utesluta att försöket skulle kunna lyckas.
Under alla omständigheter är den författning som nu antagits ett enormt framsteg jämfört med hur förhållandena var i Irak ännu för ett år sedan.