Irak drabbas hårdast
En rad terrorattacker har gjort den senaste veckan till den blodigaste på mycket länge i Irak. Vid ett tillfälle attackerades barn som fick godis av amerikanska soldater. Andra attacker t ex då en självmordsbombare sprängde sig i luften intill en tankbil och orsakade en förödande eldstorm som dödade ett hundratal personer har urskillningslöst riktats mot civila irakier som helt enkelt befunnit sig på fel ställe.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Alla attacker av detta slag är inte samordnade. I dagens Irak finns en mängd terroristceller som både kan samverka med och bekämpa varandra. Men en viktig roll spelas av den grupp som leds av jordaniern Abu Musab al-Zarqawi som betraktar sig själv som representant för al-Qaida i Irak.
Det är bara några månader sedan som amerikanska företrädare i Irak hävdade att Zarqawi befann sig på flykt och själv var svårt sårad och i behov av vård utomlands. Hans dator hade beslagtagits och en rad av hans närmaste medarbetare gripits. Men gruppen kring Zarqawi är fortfarande kapabel att orsaka död och förödelse i stor skala.
Den som analyserar Zarqawis uttalanden och handlingar finner ett ideologiskt mönster som är sådant att inga kompromisser med andra grupper gärna kan tänkas. Fienden består av tre kategorier: "korsfarare", d v s västerländska soldater och andra representanter för väst, judar, alltså inte israeler utan judar i allmänhet, samt avfällingar från islam. Med detta menas i praktiken shiamuslimer, vilka som bekant utgör majoriteten av Iraks befolkning. Zarqawi har också satt upp ett speciellt kommando, Omarbrigaden, med uppgift att mörda shiiter.
Saddam Husseins regim var i grunden sekulär och använde bara religiöst färgat språkbruk i propagandasyfte. Den koppling mellan Saddam Hussein och al-Qaida som Bushadministrationen ibland frammanade före invasionen av Irak var hela tiden felaktig. Men det är också sant att Saddam Husseins välde byggde på klaner med förankring i den andra av islams stora huvudriktningar, sunniterna. Regimens fall innebar att dessa klaner förlorade sina tidigare privilegier samtidigt som landets shiitiska majoritet fick upprättelse och politisk makt.
Det samröre mellan Saddam Hussein och al-Qaida som från början inte fanns har därför efter Saddam Husseins fall ersatts av ett slags intressegemenskap som inte bara handlar om att driva bort USA utan lika mycket om att återupprätta den gamla ordningen med sunnitisk dominans och shiitisk underkastelse. Samtidigt har meningsfränder till Zarqawi och al-Qaida rekryterats eller sökt sig till Irak, både från arabiska grannländer och från Europa. I den föreställningsvärld som präglar dessa grupper saknar dagens
nationsgränser betydelse eftersom målet är att upprätta ett enhetligt "kalifat" över hela den muslimska världen och störta de regeringar som i dag finns.
New York Times konstaterade nyligen att Irak i dag fungerar på samma sätt som Afghanistan gjorde under 1980- och 90-talen, nämligen som ett övningsfält för fundamentalistisk terrorism. Det är irakierna — inte britter eller amerikaner — som i dag drabbas allra hårdast av de extrema fundamentalisternas idéer och metoder.
Få förnekar i dag att USA inför, under och efter kriget begick en rad fatala missgrepp som haft stor betydelse för att den situation som nu råder skulle uppstå. Samtidigt talar allt för att om USA:s (och t ex Storbritanniens) trupper drogs tillbaka i morgon så skulle resultatet bli att grupper som Zarqawis skulle få möjlighet att ta över kontrollen med nya massmord och ett storskaligt inbördeskrig som följd.
I det perspektivet måste det, oavsett vad man från början tyckte om Irakkriget, vara bättre att försöka återupprätta säkerheten och gå vidare med de satsningar för att bygga upp ett civilt samhälle, rättsapparat och politiska institutioner i Irak som också Sverige engagerat sig i.
Den första åtalspunkten mot Saddam Hussein har nyligen presenterats. En korrekt och trovärdig rättegång blir i sig en demonstration mot de totalitära fundamentalisternas världsbild.