Irak slår mot terrorn
Operation Blixt pågår just nu i Iraks huvudstad. Bagdad är avspärrat från omvärlden medan 40 000 irakiska soldater och 10 000 amerikanska systematiskt söker igenom alla hus i Bagdad.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men det är i sig positivt att den nya irakiska regeringen slår tillbaka mot terrorkampanjen som på senare tid snarast ökat i styrka — och numera i dominerande grad är riktad mot civila irakier. Ju snabbare och ju fullständigare irakierna själva kan ta över kampen mot utländska terrorister och revanschister från Saddam Husseins störtade regim desto bättre.
I går uppgav Sunday Times att al-Qaidas ledare i Irak, Abu Busab al-Zarqawi — som uppges vara sårad efter en amerikansk missilattack — flytt till Iran.
Samtidigt kommer Washington Post med uppgifter om att den amerikanska ledningen börjat se över sin strategi för den fortsatta kampen mot terrorismen, sedan man nu dragit slutsatsen att terrornätverket al-Qaida är krossat, även om den högsta ledaren Usama bin Ladin av allt att döma fortfarande är i livet och på fri fot.
Avsikten tycks vara att bredda kampen, att slå till brett mot terroristgrupper i världen. Vad det exakt innebär är omöjligt att veta. Men det är lätt att se, eller i varje fall ana, politiska risker och svåra gränsdragningsproblem om tanken är att USA skall slå till storskaligt på olika håll i världen.
Samtidigt är det uttryck för naivitet och önsketänkande att inbilla sig att det finns någon lätt väg runt problemet. Med de extremister som skickar självmordsbombare mot obeväpnade och oskyldiga irakier finns det inget utrymme för diskussion. De syftar till att upprätta islamistiska diktaturer, hatar demokrati och siktar ytterst på världsherravälde.
Ett starkt militärt inslag är alltså ofrånkomligt i kampen mot terrorismen. Men det vore ett ödesdigert misstag att koncentrera en alltför stor del av resurserna på den militära sidan, till förf¨ång för den politiska kampen mot terrorismen.
För det handlar ju inte bara om att militärt bekämpa de akuta yttringarna av terrorism — man måste också systematiskt arbeta med politiska och ekonomiska medel för att strypa tillflödet av nya terrorister, med andra ord undanröja orsakerna till terrorismen.
Att detta av alla tecken att döma kommer att bli ett mycket långvarigt och ytterst tålamodsprövande arbete, säkerligen garnerat med många motgångar och besvikelser, gör det inte mindre viktigt eller nödvändigt.
Att USA och de allierade systematiskt bygger upp en irakisk statsmakt är ett viktigt första steg, som måste följas av flera. Hur stor är medvetenheten om detta i kretsen kring president Bush?