Ishockeyns förlorade heder
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Är därmed allt frid och fröjd? Nej, verkligen inte. Även om våldtäkt inte kan styrkas juridiskt finns det stark kritik att rikta mot de tre spelarna från moraliska och etiska utgångspunkter.
Det är nämligen klarlagt att de tre spelarna störtade ut på nattklubb och raggade upp en ung kvinna som de sedan utnyttjade sexuellt.
Sveket mot lagkamraterna är den här gången inte det värsta, om än illa nog.
Det vidriga är i stället det debila machomönster och den direkt vedervärdiga kvinnosyn som de avslöjar med sitt uppförande. Det handlar om avarter som frodas i en del av den moderna ungdomskulturen och underhållningsindustrin, i vars utkanter även ishockeyn figurerar.
Andra inslag är dokusåpornas hjärndöda halvvärld och popstjärnor av olika dignitet med sina droger och groupies.
Men ishockeyn är en del av idrottsrörelsen. Där talas högstämt om "idrottens fostrande betydelse", om "sportsligt uppträdande", "respekt för motståndaren", "hård men ärlig kamp".
I dag vilar ett tragiskt löjets skimmer över honnörsorden. Bara ishockeyn själv kan återvinna sin förlorade heder.