Israel missar målet
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Både Israel och den palestinska Hamasregeringen har under veckan manövrerat in sig i positioner som de kommer få mycket svårt att ta sig ur. Israel har vid tidigare tillfällen frigett palestinska fångar i utbyte mot tillfångatagna israeliska soldater. I princip skulle man alltså kunna förhandla också efter kidnappningen av värnpliktige Gilad Shalit. Men den massiva interventionen i Gaza och gripandet av över 60 palestinska företrädare, däribland flera regeringsledamöter, gör naturligtvis en sådan utveckling osannolik under överskådlig tid. Detsamma gäller det palestinska kravet att tusen palestinier ska släppas ur israeliska fängelser för att man ens ska lämna information om vad som hänt den tillfångatagne soldaten.
Utan något ingripande från omvärlden är det svårt att se hur parterna ska kunna ta sig ur den situation de nu har försatt sig i.
Ansvaret för dagens kris ligger på båda sidor. Det är uppenbart att Israel sedan länge har haft utarbetade planer på att gripa en mängd ledande palestinier. Kidnappningen av värnpliktige Gilad Shalit må ha utlöst offensiven i Gaza, men den har knappast orsakat den i nuvarande form och omfattning.
Hamas är en terrororganisation som står bakom ett otal bombattacker mot civila israeler. Att organisationen sedermera fått de palestinska väljarnas förtroende att inneha regeringsmakten ändrar inte på den saken. Trots att man under en period upprätthöll en vapenvila med Israel har man på senare tid allt mer återgått till sin gamla hetsande retorik.
Likväl är Israels åtgärd att gripa ledande Hamasmedlemmar orimlig. Inte minst kommer den att bidra till att stärka Hamas på mer moderate president Mahmoud Abbas bekostnad.
I början av sommaren ställde Abbas ett ultimatum till Hamas. Organisationen skulle acceptera innehållet i det så kallade "fångarnas brev", det vill säga det dokument i vilket det slogs fast att en palestinsk stat skulle bildas i Gaza och på Västbanken och i vilket Israels existens förutsattes som en realitet. Om Hamas inte accepterade dokumentet skulle Abbas själv utlysa en folkomröstning om saken. Detta initiativ av Abbas välkomnades också av UNT (28/5-06).
Som man kunde befara har dock Hamas - eller delar av Hamas - gjort sitt bästa för att slippa ta det steg som Abbas krävt. Häromveckan tycktes ett inbördeskrig mellan Hamas och Abbas organisation Fatah hotande nära. För att avvärja hotet började man ändå förhandla om "fångarnas brev". Mycket tyder på att kidnappningen av den israeliska soldaten var ett kalkylerat drag för att göra en kompromiss mellan Fatah och Hamas - liksom nya förslag till samtal mellan Israel och palestinierna - omöjlig. President Abbas lade i ett uttalande ansvaret på Hamas exilledare i Damaskus, som anses vara mer extrema än organisationens företrädare på hemmaplan.
Det är rätt och i sak helt befogat att kräva att Israel avbryter sin offensiv. Inte därför att ambitionen att få tillbaka den kidnappade soldaten skulle vara obefogad - varje stats regering hade övervägt drastiska åtgärder i en liknande situation. Men Israels regering har nu skapat en situation som bara innebär att den palestinska befolkningens lidanden ökar ytterligare utan någon rimlig chans att uppnå målet att få tillbaka den tillfångatagne soldaten. I stället stärks de extrema krafter som man vill bekämpa. Men utan kidnappningen och den djupa och våldsamma konflikten mellan olika palestinska grupper hade just denna kris inte uppstått.
Som så ofta tidigare tycks ett internationellt ingripande vara det enda man nu kan hoppas på.