Till viss del är det förståeligt. Spänningarna mellan Israel och Palestina har pågått i decennier och någon fredlig utgång tycks inte finnas i sikte. Det uppblossade läget är tragiskt och följer ett välkänt mönster. Hamas skjuter raketer, Israel svarar med bomber.
I skrivande stund pågår den fem timmar korta vapenvila som parterna har lyckats komma överens om. Säkerligen kommer konflikten att blossa upp igen. Hittills har enligt FN 214 palestinier dödats, varav 164 civila. En israelisk man har dödats i en raketattack från Hamas, vars uttalade strategi är att sikta på civila israeler.
Alla tycks ha en åsikt om vem som är skurk och vem som är offer. Vad som kan konstateras är att Hamas plan, att på sikt utplåna staten Israel, måste fördömas. Terroristernas mål och medel borde rimligtvis skrämma alla demokratiskt sinnade människor och Israel har rätt att försvara sig mot angrepp. Men det innebär inte att det övervåld från Israels sida som drabbar civila är acceptabelt – tvärtom strider det mot internationell rätt. Israel är den militärt starkaste parten och har ett ansvar att inte överreagera militärt.
Det är självklart att den tragiska konflikten engagerar utrikespolitiskt intresserade människor i Sverige. Vad som däremot är märkligt är hur otroligt dömande och svartvita vissa kommentarer tenderar att bli. En del naiva Israelvänner kan inte se Israels tendens att överträda internationell rätt, de illegala bosättningarna och att bombningarna skadar civila palestinier. På andra sidan finns en samling rabiata Palestinaanhängare som nekar Israel någon som helst rätt till självförsvar, som blundar för landets utsatta situation och som knappast är intresserade av att fördöma Hamas förtryck av invånarna i Gaza. För vissa av debattörerna har stödet för Palestina blivit en markering att tillhöra den ”goda” vänstern, som en pin att fästa på jackan.
Värst av allt är givetvis den grova antisemitism som alltid sipprar fram när Israel-Palestinakonflikten diskuteras. Reaktionerna Stefan Löfvens (S) tämligen harmlösa Facebookinlägg, där han uppmanade Israel att hålla sig inom krigets lagar och Hamas att stoppa raketbeskjutningen, är skrämmande. Bland kommentarerna fanns åsikter som ”utrota judarna” och ”synd att inte Hitler lever”. Något som svenska medier beskrev som ”massiv kritik”.
Dessa synpunkter är inte Israelkritik. Det är djupt osmaklig antisemitism som inte ens den mest inbitna Israelkritikern kan ursäkta. Att svenska medier inte tar notis om detta, utan i stället ägnar tidningsutrymme åt att citera vänsterpartister som hävdar att ”Palme roterar i sin grav”, är beklämmande.
Det måste gå att diskutera situationen i Mellanöstern på ett sansat sätt. Men de som utnyttjar konflikten till att propagera ut judehat diskuterar inte – de sprider rasism. Det måste alla markera mot, vilken uppfattning om konflikten man än har.